Två år sedan FIRE som 50-åring

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Jesper slutade jobba vid femtio
2. Välkommen tillbaka, Jesper
3. Hela avsnittet är communityns frågor
4. Att låna upp på huset
5. Påverkade covid beslutet?
6. Var du förutbestämd att gå i FIRE?
7. Hur tar man steget och hoppar?
8. Vad kostar det dig att fortsätta jobba?
9. Marginalnyttan av mer pengar
10. Hur lång tid tar det att nå FIRE?
11. Tre bästa tipsen
12. Färglägg kontoutdraget
13. Ångrar du något du inte förberedde?
14. Var Die-with-Zero aldrig ett alternativ?
15. Hur mycket kapital har du?
16. Siffran är personlig, burn rate är det intressanta
17. Hur gör man matten?
18. Räkna för hand, få in det i kroppen
19. Fördelning mellan aktier och räntor
20. Uttagsstrategin: kvartal och en liten stege
21. Utdelande aktier eller indexfond?
22. Hur mycket skjuts gav Handelsbanken Hållbar Energi?
23. Dubbelt så mycket kapital, vad hade blivit annorlunda?
24. Kreditupplysning när man inte har lön
25. När är det okej att ta studielån?
26. Gick du i FIRE precis vid en krasch?
27. Hur orolig ska man vara för sekvensrisken?
28. Vi är ofta blinda för uppsidan
29. Har din syn på risk förändrats?
30. Vilka utgifter ger högst livskvalitet per krona?
31. Övertygelsen som FIRE-rörelsen inte delar
32. Hur mycket plats tar kalkylen när teorin blivit praktik?
33. Vilken tid går du upp på morgonen?
34. När vardag och helg flyter ihop
35. "Jag är ekonomiskt fri. Vad gör jag nu?"
36. Att lajva FIRE innan man tar steget
37. FIRE by accident
38. Prata med andra som är i samma sits
39. Vad gör du hela dagarna?
40. Var får man sin sociala interaktion?
41. Vad är du mest tacksam över?
42. Grannen under motorhuven
43. Möter du avundsjuka?
44. Relationer och synkade pensionsdatum
45. Om det dyker upp ett spännande projekt
46. Familj-FIRE handlar om kommunikation
47. Resor, barn och miljösamvete
48. Var skulle du bo om du måste bo i Stockholm?
49. Hur länge blir du kvar i huset?
50. Vill du inte utmana en ny karriär?
51. Musikskapandet och den rivna studion
52. Äger du en TB-303?
53. Vad betyder Angaudlinn?
54. Tre bästa recepten och passande musikalbum
55. Varför FIRE på svenska inte finns som podd
56. Är AI-musik djävulens påfund?

Jesper slutade jobba vid femtio

Jan: Jesper slutade jobba vid femtio. I dag är det tre år sedan han gjorde en sådan här FIRE, eller uppnådde ekonomisk frihet där han inte längre behövde jobba. Jesper är en av de mest uppskattade gästerna i communityn. Det märks inte bara på antalet frågor som har kommit in till dagens avsnitt.

Jan: Han var ju med för tre år sedan när det var så här: ja men nästa år tänkte jag sluta jobba som femtioåring. Jag har haft en extra lång sommar för att prova på det. Sedan intervjuade vi honom ett år in i FIRE, två år in i FIRE, och nu är det här liksom uppföljningen tredje året.

Jan: Så här får du hänga med på communityns intervju av Jesper, där han faktiskt delar med sig av allt från de konkreta beloppen till vad han gör på dagarna, vad han önskar att han hade haft koll på innan han gick i den här tidiga pensionen, hur han tänker kring allt från engångsutgifter till partner, liksom hela paketet.

Jan: Jag uppskattar alltid de här sakerna, för jag tycker att Jesper är så otroligt landad i den här konversationen. Framför allt är han otroligt relaterbar, för han är inte den där en på tusen-företagaren som byggde upp ett jätteföretag, sålde det och fick massa miljoner. Tvärtom, han är precis typ som du och jag.

Jan: Han har haft ett vanligt jobb. Han jobbade inom Svenska kyrkan som pedagog, hade konfirmation för tonåringar. Han har bara gjort väldigt medvetna val. Han bor i hus, han har barn, han har särbo, allt det där precis som många av oss andra. Däremot har han inte bil, men det tänker jag att han ska få berätta om själv i avsnittet.

Jan: Jag vill också puffa för syskonavsnittet. För dig som är intresserad av ekonomisk frihet och FIRE har vi ett syskonavsnitt som antingen är publicerat eller kommer inom kort, där vi pratar om nybörjartipsen för FIRE. Där intervjuar Caroline mig och Jesper, och vi går mer igenom de olika typerna av FIRE.

Jan: Det är mycket mer strukturerat och pedagogiskt, medan det här avsnittet handlar mycket mer om Jesper och hans resa att inspireras av. Så jag tänker: nu ska jag vara tyst. Här kommer Jesper och Caroline.

Välkommen tillbaka, Jesper

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet.

Caroline: Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkommen tillbaka, Jesper.

Jesper: Tackar.

Jan: Jag brukar beskriva det så här att du tog steget till FIRE, ekonomisk frihet, för ungefär två, tre år sedan. Du bor i en villa lite utanför Malmö. Du driver FIRE på svenska, en YouTube-kanal om FIRE i Sverige, och du är liksom en av de mest uppskattade och aktiva rösterna i forumet. Och sedan gillar du musik, du har en park av syntar och lagar gärna mat. Stämmer den bilden?

Jesper: Ja, det tycker jag.

Jan: Det...

Jesper: Det låter som att jag är världens kock nu. Det är jag inte.

Jan: Jag tänker så här, jag tror att det här faktiskt är fjärde gången vi pratar.

Jesper: Jag fick det till det också.

Jan: Ja. Vad är det som har förändrats sedan förra året?

Jesper: Oj. Det som har förändrats är att jag är lugnare i hela min FIRE-grej. Man säger att vid livets stora förändringar behöver man ett år att smälta saker. Och det har jag definitivt gjort. Så det är lugnare. Jag tittar inte lika mycket på siffror längre, för det gör man i början. Jag tror det säger sig själv. Även om man inte är orolig, eller jag var inte orolig, så var det en viss sjuka som infann sig där. Sedan vad som har förändrats mer, det är väl att jag nu har en son som inte går i skolan, utan han har varit både hemma och jobbat en del.

Jesper: Så jag har på sätt och vis bott ihop med en vuxen som har gått till jobbet. Och det har varit lite roligt. Jag har fått skicka med matlådor och sånt. Det är ändå en lite annan roll än jag har haft innan, känner jag. Men annars trivs jag. Jag ångrar ingenting. Så det går bara åt rätt håll, liksom.

Jan: Du har inte smygjobbat?

Jesper: Jag har inte smygjobbat. Folk brukar ju fråga det om YouTube. Det är så roligt. Ja, ja, man får pengar för det.

Jan: Alltså, jag kan säga så här...

Jesper: Och det är kaffepengar.

Jan: Jag kan säga så här. Jag tror vi har ändå typ 30 000 följare. Vi gör shorts, vi har allt skit. Jag tror vi tjänar under 3 000 kr i månaden.

Jesper: Ja. Före eller efter skatt?

Jan: Före skatt.

Jesper: Du är ändå nöjd med hälften, kan jag säga. Så det gör jag ju, och det är något som har blivit lite en klocka i tillvaron. Det är så jag håller reda på veckorna. Men jag ser det inte som ett arbete utan mer som en rolig...

Jan: Samhällsservice.

Jesper: Ja, lite samhällsservice. Absolut.

Hela avsnittet är communityns frågor

Jan: Du, jag tänker att typ hela det här avsnittet... Jag hade så här massor av planer innan du kom, och sedan var Oliver bara: "Alltså Jan, har du sett antalet frågor vi har fått in?" Så jag tänker att vi bara kör, vi bara kör communityfrågor.

Jesper: Absolut, då gör vi det.

Jan: Queen of the Night: När började du tänka på FIRE och hur kom du i kontakt med fenomenet?

Jesper: Ja, jag försöker inte ta det alltför långt då. Jag tittar tillbaka lite. Jag har en liten mapp hemma med skisser och sånt, och jag tror att det var 2019 när jag första gången...

Jan: Jag trodde du skulle säga så här: "När jag var tre och ett halvt."

Jesper: Ja just det. 2019, det var första gången jag satte mig på riktigt och började tänka så här: det jag har på kontot i dag, det borde vara så här mycket om tio år. Och vad kan jag då göra om tio år med de pengarna? Alltså så, så där var nog första fröet till det.

Jan: Hade du sparat länge innan dess?

Jesper: Nej, det hade jag inte. Ni som inte har sett tidigare avsnitt: jag tillhör ju de som har valt att betala av lån och liknande. Så jag sparade ju till det. Så jag har sparat, investerat längre.

Jan: Ångrar du det så här i efterhand? För alltså, jag ska ändå säga att konsensus i communityn är att det är ganska dumt.

Jesper: Jag ångrar det inte, men det handlar... då säger jag det med betoning på jag. För så som mitt liv ser ut var det rätt beslut. Men vill man rent hypotetiskt säga så här: ja, gå tillbaka till att jag är tjugo och så ska jag bara ta bra beslut ekonomiskt. Då ser det annorlunda ut. Men i stunden där och då var det det jag behövde göra, kände jag. Så det har jag inte suttit och grubblat över.

Att låna upp på huset

Jan: Men funderar du inte på det medan... för nu har du inte jobbat på två år typ. Du funderar inte på att låna upp på huset?

Jesper: Jo, alltså en kort stund där var det lite så. Men då satte jag mig i den sitsen: hur mycket ska jag låna upp? Och ska jag då låna... ska jag dra till med två miljoner på huset? Så räknar jag ut, och ja, då skulle jag ju behöva amortera kanske. Och även om det blir amorteringsfritt, då är räntan så här mycket. Och då ska det in i de där kalkylerna igen. Och det kan hända saker på börsen, och jag tror att det skulle skapa mer oro än vad det extra kapitalet skulle göra nytta.

Jan: Och sedan tänker jag så här, bara för att ge lite kontext till den som inte har hört de avsnitt vi gjort tidigare med dig. Så är det också så här, alltså vi pratar inte om någon mansion här, utan du bor lite utanför Malmö.

Jan: Innan du gjorde FIRE jobbade du inom Svenska kyrkan som pedagog. Så vi pratar inte så här: "Åh, jag var börs-vd och hade tio miljoner om året." Utan det jag tycker är så spännande, och varför jag också tror att din kanal är så uppskattad, den där FIRE på svenska, är just att du är ju ganska mycket, förlåt att jag säger så här, snittsvensk.

Jan: Alltså så här, skulle man säga snittsvensk så skulle man kunna sätta Jesper så här liksom där. Och du har vuxna barn, du var ju medlåntagare på din sons ena lägenhet och liknande, som du berättar nu. Så att jag skulle säga att det i mångt och mycket är så som de flesta har det.

Jesper: Precis. Nej, men det tror jag också. Och det är väl kanske därför jag är nöjd med den tillvaro jag har nu också. För att den inte är annorlunda mot innan. Skillnaden är bara att jag inte går till jobbet.

Jan: Ja.

Påverkade covid beslutet?

Caroline: Men du, 2019 sa du att du började fundera.

Jesper: Ja.

Caroline: Sedan kom covid.

Jesper: Ja.

Caroline: Påverkade covid hur du tänkte där med att gå till jobbet och så?

Jesper: Ja, det tror jag. Det påverkade i alla fall på marginalen, för nu var jag nog mer på jobbet än de flesta under de här åren faktiskt. Men de perioder jag inte var det, då blev det ju lite smygkänsla efteråt. Och den andra stora grejen som det påverkade var att det möjligtvis sköt upp FIRE lite, för ingen skjuter ut sig mitt i en världsomspännande pandemi, tänker jag.

Jesper: Alltså jag upplevde i alla fall att jag ville sluta när det var lite mer vanligt. Samhället var fungerande och man...

Caroline: Och det hade du hopp om då, alltså mitt...

Jesper: Ja, men det hade jag. Det hade jag. Och sedan följde det sig ju så också att jag kände att ja, men då 2024, då fyller du 50, Jesper, det är lagom. Så då blev det liksom både ett ekonomiskt mål och allting skulle falla på plats.

Jan: Och det är så roligt, för det här är ju, som jag sa innan, tredje året vi gör avsnittet. För vi hade ett avsnitt där du praoade en lång sommar. Sa: nästa år ska jag göra det. Nu har jag gjort det, nu är det spännande, nu har jag gjort det i ett år. Liksom, så att det är roligt, man kan gå tillbaka och lyssna på resonemangen.

Jan: Queen of the Night, sista frågan: Vad har varit oväntat?

Jesper: Här skrev jag upp något smart hemma, för jag ögnade igenom det här innan, men det har jag glömt. Nej, jag får svara i tråden i stället.

Var du förutbestämd att gå i FIRE?

Jan: Agaton Sax: Var du destined? Var du förutbestämd att gå i FIRE? Eller var det någon särskild erfarenhet som formade dig?

Jesper: Ja, det beror ju på. Jag tror inte på ödet på det sättet att det har utsett just mig. Men som vi har varit inne på tidigare år här också: jag tror att med den värderingsläggning jag har så är det väl kanske så att det ligger närmare mig. Och jag förstod ju på jobbet och i sådana sammanhang att jag var nog inte den enda som hade hört talas om det här innan på något vis.

Jesper: Alltså begreppet var nytt för mig, men att jobba i en organisation där det var osäkra framtidsutsikter, det har nog också bidragit lite.

Jan: Sedan ska det också sägas, jag bara kastar in lite kontext här: det var inte som att du vantrivdes på jobbet.

Jesper: Nej, nej, nej.

Jan: Alltså du var ju där i vad, tjugo år?

Jesper: Tjugosju år.

Jan: Ja, exakt. Så det är inte bara så här: "Åh, jag ska göra FIRE för jag hatar mitt liv", liksom.

Hur tar man steget och hoppar?

Jan: Du, Sussley har en bra fråga på Instagram. Alltså, hur tar man steget och hoppar? Alltså tips på hur jag ska göra för att lämna mitt trygga och välbetalda jobb.

Jesper: Ja, och jag kan faktiskt förstå den frågan, för den har dykt upp många gånger. Mitt svar, och det är ju bara mitt då, vad jag personligen har känt, det var väl det här som jag tjatar om hela tiden. Lär känna dig själv, hur skulle du reagera? Jag fungerar så att lite prao, lite FIRE-prao, ta en längre semester, försök leva efter den budget du har bestämt och med de värderingarna.

Jesper: Skippa allt vad jobbet heter. De får inte ringa, liksom. Men sedan att ta själva klivet, det hänger ju mer ihop med: välj en tidpunkt. Bestäm där och då. Det handlar inte om att räcka finger åt någon, utan det handlar om att lämna något vettigt efter sig.

Jan: Kan man... alltså nu kan jag så här för dåligt svenska, men kan man inte ta tjänstledigt?

Jesper: Jo, alltså det kan man ju, men det är inte alla arbetsgivare som godkänner det, för det ska oftast hänga ihop med något. Om jag till exempel hade gått in till min chef och sagt: "Jag vill testa på något annat", så skulle det kunna godkännas. Men jag hade inte fått godkänt om jag ville ta något liknande jobb, till exempel. Och inte nödvändigtvis om det ställer till lite för mycket. Nej, vi behöver det här.

Jan: Ja, jag fattar.

Jesper: Så man sitter lite i knipa. Men sedan det andra: jag tror att den fällan som lyfts här, det handlar väl kanske en del också om att jag tjänar ju bra. Den här gyllene buren som det lätt blir. Och det är ju helt oavsett om man har dålig eller bra lön.

Jesper: För har man haft ett sparande på låt säga 10 000 kr i månaden som har flutit in hela tiden, och så slutar det göra det. Det är klart att det är en utmaning. Men då tror jag att man kan mota Olle i grind genom att tänka: vad är det jag vinner? Varför gör jag det?

Jan: Vad finns på andra sidan?

Jesper: Ja, vad är det jag vill göra?

Vad kostar det dig att fortsätta jobba?

Jan: Och sedan tänker jag också så här, alltså min tes är ju att vi människor bara gör en förändring vid två tillfällen. Antingen när vi har något så inspirerande, alltså den där "vad finns på andra sidan"-frågan. Så här, det här är vad jag vill. Men också så här: vad kostar det mig? Och jag tror att väldigt många av oss inte är så aktivt medvetna om vad det kostar oss med jobbet.

Jesper: Nej.

Jan: Alltså så här, vad kostar det mig liksom i ökade kostnader? Att jag behöver kläder, jag behöver en extra bil, jag behöver en massa... Men också vad kostar den där tiden mig? För sedan kommer jag kanske dö med en miljon på kontot. Ja men det är ju då massa tid jag hade kunnat spendera med mina barn eller med någon hobby eller något.

Jan: Så att jag tror att mitt tips, för att komplettera det: fundera på vad är kostnaden att fortsätta jobba? Vad är inspirationen med att sluta jobba? Och sedan också vara okej med att det kommer vara läskigt. Alltså det kommer aldrig vara ett tillfälle där stjärnorna står i rad, palmbladen ligger på gatan, folk står och sjunger hosianna och det bara är att ta sina steg. Nej, det kommer vara läskigt, och det är okej.

Det kommer aldrig vara ett tillfälle där stjärnorna står i rad och folk står och sjunger hosianna. Det kommer vara läskigt, och det är okej.

Jesper: Jag hade någon liknande fråga nyligen som jag nämnde i något av mina egna avsnitt i min kanal. Och det var just att om jag hade jobbat de här två åren sedan jag slutade, för det är ju många som pratar om ett år till. Och då räknade jag bara fram mellan tummen och pekfingret hur mycket pengar jag skulle ha sparat undan under de två åren med lite avkastning och så.

Jesper: Det låter ju jättetråkigt när man säger det till någon som kanske är i början av sin resa. Men i mitt liv skulle inte de pengarna göra så stor skillnad.

Jan: Precis, det är bra. Det är en sjukt bra fråga.

Jesper: Det rubbar liksom inte nålen.

Marginalnyttan av mer pengar

Jan: Precis, vad är marginalnyttan av mer pengar?

Jesper: Även om man då säger det till en tjugoåring som precis har börjat eller kommit upp en bit. Då låter det som att man rynkar näsan åt en halv miljon eller något. Men det är ju inte det det är, utan det är ju egentligen en procent av ett större belopp.

Jan: Eller egentligen så här, den tråkiga ekonomitermen: hur mycket skillnad hade de pengarna gjort i livet? Vad är det du hade gjort annorlunda i vardagen för att det stod extra pengar på kontot?

Jan: Och svaret för många är att när man har gjort det här i många år så kommer man ofta till en punkt där det är så här: nej, men de pengarna gör ingen skillnad. Vilket liksom, och det är inget konstigt.

Hur lång tid tar det att nå FIRE?

Jan: Jesper Widenberg på Instagram: Hur lång tid tog det att uppnå FIRE?

Jesper: Ja, det är ju det som är det svåra när det gäller mig, eftersom det beror på hur man räknar. Men jag brukar enkelt säga så här att när jag var fyrtio hade jag betalat av mitt hus och jag hade i princip noll på kontot då. Och i så fall tog det ju tio år. Sedan hänger det ju ihop med hur börsen har gått och sparkvot och allt det här. Men det är nog det mest rättvisande.

Jan: Men skulle det... för jag tror egentligen, sorry Jesper, men jag tror inte Jesper här egentligen är intresserad av hur lång tid det tog för dig. Utan man är alltid intresserad av hur lång tid det kommer ta för mig, liksom. Hur skulle du säga, alltså så här, vad ska man räkna med? Eller hur kan man ta reda på hur lång tid det tar?

Jesper: Ja alltså man kan ju, jag tycker som jag började när jag satt 2019 och räknade på kronorna. Så tänker jag att om min namne här till exempel räknar med hur mycket som sparas varje månad och lägger det bara på hög, struntar i börsen. Inflationsjusterat kan man göra om man nu vill vara lite fin i kanten sådär.

Jesper: Men då kan man ju räkna ut att om jag sparar 10 000 kr i månaden och jag behöver 20 000 kr i månaden för att leva ett liv jag är nöjd med, då vinner jag en månad i andra änden för varannan månad som jag lägger undan pengar. Så tycker jag att man kan börja räkna.

Jan: Och sedan finns det kalkylatorer också som vi kanske kan länka till.

Jesper: Och sedan kan man komplettera det. Men i början tänker jag att det liksom inte är lönt att sitta med 10 000 kr och tänka hur mycket det har blivit om tio år, för det gör ingen nytta för en själv liksom.

Jan: Nej.

Tre bästa tipsen

Jan: Jesper här fortsätter då. Frågan jag själv hatar men som alla vill ställa: de bästa tipsen. Tre snabba tips.

Jesper: Ja, de bästa tipsen. Ja, jag brukar ju tjata om det här att när du får en löneökning, eller om du har ett sådant jobb där du till exempel erbjuds att jobba över jul och nyår. Eller du har fått jour och du ska rycka in på något. Allt sådant som inte är din vanliga månadslön: in med det, spara undan det, investera det. För det är pengar som du inte hade mentalt egentligen.

Jan: Ja, precis.

Jesper: Det tycker jag är en jättebra grej. Så det är nog mitt bästa tips. Lär känna dig själv är ett svårt tips, men försök titta inåt. Vad är viktigt för dig?

Jan: Behöver jag göra resor? Behöver jag ha bil?

Jesper: Ja.

Jan: Vad är det som är viktigt?

Jesper: Och det kanske till och med andra sa. Jag vet ju många som vi pratar med på forumet som har väldigt bra ekonomi som sa: "Jag bor i en tvåa för jag trivs där och resorna är viktiga för mig, men då lägger jag inte pengar på mitt boende i stället."

Jesper: Nej exakt. Och jag gör tvärtom.

Jan: Men om jag får kasta in ett andra tips, då brukar det vara så här: öka inkomsten och sänk utgifterna. För att varje krona, det pratar vi om i det syskonavsnittet till det här, att sänker du en krona så är det en krona du kan spara. Men det är ju också trettio kronor mindre du behöver i andra änden sedan för att liksom leva på det.

Jan: Men om du ska ta ett tredje, ett sista?

Jesper: Ett tredje tips tror jag är att man faktiskt ska öva på att räkna.

Jan: Mm.

Jesper: Alltså, alla är inte förtjusta i det och jag är ingen Excelryttare själv heller. Man kan göra det jättelätt. Man kan göra det med papper och penna, för man lär känna sina egna utgifter på det sättet också.

Jan: Mm.

Jesper: Och efter bara ett år så har man lärt sig saker om sig själv som man inte visste, och om sin ekonomi.

Färglägg kontoutdraget

Jan: Alltså det finns ju en sådan övning. Jag vet att du tog upp det i syskonavsnittet: bara skriv ut kontoutdragen för de senaste åren. Gå igenom det, titta, se vad du kan analysera. I dag kan man ju mata in det i typ ChatGPT eller liknande. Be den göra en analys. Eller till och med sånt som jag vet kommer från Moa. Alltså ta en sådan här överstrykningspenna och vara så här: nödvändig utgift, utgift som inte gav mig så mycket energi, eller utgift som var neutral. Och då kan man ju liksom titta och värdera.

Jesper: Ungefär det tipset gjorde jag innan också, när jag satt och började med det här. Jag färglade i ett kalkylark.

Jan: Ja.

Jesper: Och så var det ju då vissa som jag satte en stjärna på. Det här är beroende av att jag jobbar.

Jan: Ja.

Jesper: Det är kostnader för att jag jobbar, inte inkomster. Det här är beroende av att jag nu har barn som bor hemma.

Jan: Ja.

Jesper: Det här är beroende av att jag har bil. Jag tror det var de tre stora grejerna.

Jesper: Och efter hand som det där knoppades av så såg jag ju att det där var utgifter som inte var så aktuella. Och det är ju en sådan där grej som är aktuell inför slutklämmen på FIRE. Men om man börjar sitt liv inser man att man har hämtat pizza hundra gånger på ett år, till exempel.

Jan: Ja exakt.

Jesper: Så kanske det är för att man älskar pizza, men det är troligare något annat som gör det. Och då kanske det finns en lösning på det.

Jan: Ja men exakt.

Ångrar du något du inte förberedde?

Jan: Aim Higher: Finns det något du ångrar att du inte gjorde eller förberedde innan du blev FIRE?

Jesper: Nej, alltså jag känner mig ganska välförberedd. Vi har ju varit inne på det här med att eventuellt skulle man ha tagit lån och liknande, men annars tror jag att jag har gjort det mesta där faktiskt. Och det handlar väl om att jag tog tid på mig att landa i det.

Jan: Ja. Nollnoll: Vad skulle du säga är den största skillnaden, förutom åldern, med att gå i FIRE jämfört med att jobba lite längre och gå i pension några år före riktåldern?

Jesper: Ja, vad fördelen är med FIRE framför tidig pension? Alltså, ork är väl en sådan här klassiker, och jag vill inte säga något ont om någon som är sextio plus, men jag är inte i samma form som jag var när jag var fyrtio eller trettio. Så att det är ju nu jag hinner och orkar och vill göra saker.

Jesper: Och sedan föreställer jag mig, nu är ju liksom mina barn yngre, men den dag det är aktuellt, vilket jag tror det blir, så ser jag fram emot att få passa barnbarn och slippa känna att jag inte kan det när det är ett jobb. Nu har jag varit hundvakt ibland och det är jättekul att kunna få vara det helt ostört i övrigt.

Jesper: Så det tycker jag nog är en positiv sak liksom.

Var Die-with-Zero aldrig ett alternativ?

Jan: Ja. Spartacus: Var aldrig Die-with-Zero ett intressant alternativ för att trappa ner eller checka ut tidigare? Han skriver så här: Jag har ett svagt minne att du sa att du ville ha stabilitet för barnens skull.

Jesper: Ja, och det har väl Spartacus rätt i. För det här med Die-with-Zero, dels är det svårare att räkna på det, hävdar jag. Alltså, det finns ju trick och så vidare. Men det kommer ju med andra risker. Medan en FIRE-räknare är ju prövad på ett annat sätt. Sedan för min del är det ju faktiskt så att eftersom jag har barn, så tänker jag att jaha, men om det nu blir pengar över så hamnar de hos dem. Och då gör de ju nytta liksom.

Jan: Alltså jag ska vara helt ärlig. När jag läser så var jag så här, jag upplever egentligen inte att det är någon motsägelse mellan de två. Att jag, jag tror tvärtom att Die-with-Zero handlar precis om det här resonemanget att under en viss period har du tid och hälsa, men du har inte så mycket pengar.

Jan: Och liksom, för de flesta har man som mest pengar när man inte har tid eller när man inte har hälsa. Så tvärtom upplever jag så här att FIRE och Die-with-Zero ligger väldigt nära varandra.

Jesper: Det ligger nära, men jag tror att det som ställer till det är att många som tänker FIRE...

Jan: Ja, Die-with-Zero.

Jesper: Det är så många som pratar om Die-with-Zero. De tänker ju då att man ska optimera det här ner till noll. Och det är jättesvårt att göra. Investerar man för att man ska få en bra avkastning, då är det jättesvårt att nå noll om man inte medvetet spenderar på slutet.

Jan: Eller, eller ger bort.

Jesper: Eller ger bort och så. Och det kan man göra. Men därför tror jag att man fastnar lite i den optimeringsönskan. Staten ska inte ha mina pengar. Och jag kan fatta att man tänker så om man inte har barn till exempel. Men det är fortfarande jättesvårt att räkna på det så.

Jan: Ja, ja, nej men jag håller med.

Jesper: Så de är mer besläktade än man tror, det håller jag med om.

Hur mycket kapital har du?

Caroline: Ja. Vi har en som heter Larsson850 på Instagram som undrar så här: Hur mycket har du i kapital?

Jesper: Jag kollade nu, jag är på 5,7 i det som jag räknar som FIRE-kapital.

Jan: Men nu är det här ändå lite intressant, för jag trodde du skulle ducka den frågan. För om jag ska vara helt ärlig, när jag såg den frågan sa jag så här: "Alltså, det är egentligen inte så intressant."

Jesper: Det är det inte. Men saken är att efter ett år på min egen lilla kanal så hade jag det nästan lite som en sådan... I början sa jag "nej, jag tycker inte det är intressant".

Jan: Ja, men folk ger sig inte.

Jesper: Nej, och så kom det så många gånger. Så tänkte jag "nej, men nu ska jag bjuda på det efter ett år". För nu har alla de som bara var intresserade av siffran fallit ifrån. Så då hade jag ett gäng stammisar som frågade, och det var lättare för mig att dra exempel då. Men sedan uttrycker jag ju det så, och det förtydligar jag gärna, att det är mitt FIRE-kapital.

Jesper: Det var det jag sparade ihop och som gjorde att jag slutade jobba. Det var de pengarna, och de var inte 5,7 då. De var 4,5, 4,9, där någonstans. Så det är det som har hänt på två år. Men nu tycker jag det är lättare att säga det.

Jan: Vilket också är intressant. Att de har liksom blivit mer, och du har ändå tagit ut.

Jesper: Jag har tagit ut och de har blivit mer. Men jag säger det för då kan jag också visa att det är en realistisk nivå och jag kan ge exempel. Så därför säger jag det nu och så får folk ta det för vad det är. Sedan möts det ju av att man kan få både "lätt för dig att säga", och så kan man få motsatsen.

Jesper: "Det skulle jag aldrig klara mig på." Och då säger jag att ja, men då är vi tillbaka i det här med avbetalt hus och att inte ha bil och inte ha studielån och så. Och då säger jag att lägger man på det där så får man andra siffror.

Siffran är personlig, burn rate är det intressanta

Jan: Precis, men jag upplever ändå att det blir... alltså jag fattar, för vi var ju också så här skitlänge: alltså siffran spelar ingen roll. För precis som du säger, det kan låta jättemycket. Sätter man det i relation till snittsvensken, jättemycket. Du hamnar till och med, du vet, skulle vi ha en politiker så hamnar du över de där du vet topp en procent som har över tre miljoner på ISK. Medan jag kan tycka så här, alltså det hade ju inte räckt för oss eller för mig.

Jan: Alltså det där jag kan tycka så här, nej, nej, men jag hade behövt mer. Eller ja, och liksom. Så att det blir så personligt utifrån den livsstil man själv har. Och det är därför det blir en ointressant siffra. För den intressanta siffran blir ju: vad har vi, eller vad har jag, för burn rate? Liksom. Och det är samma sak som när vi hade Jimmy här som var så här, nej men jag gick på typ två miljoner, för han hade utgifter på jag tror 150 000, 180 000 kr per år.

Jan: Medan jag är så här, jag vet inte, Caroline, vi har ju en burn rate på liksom sjuttio till hundra i månaden. Så då behöver vi liksom fem miljoner. Så vi behöver kanske tio, tjugo för att göra liksom, om vi skulle räkna.

Jesper: Men då är det samtidigt två.

Jan: Ja, ja, ja, absolut. Men det är ändå dubbelt så mycket på personnivå. Ja men spännande. Bra.

Hur gör man matten?

Jan: Ska vi ta ASR 1927 här också i forumet?

Caroline: Ja. Hur vet man när och hur vet... vänta. Hur vet man när och hur man kan ta FIRE? Hur mycket pengar behöver man? Ska man ha besparingarna på börsen efter FIRE och leva på avkastningen, eller leva på sparkapitalet tills pensionen kickar in? Det var många frågor där på slutet.

Jan: Men är inte frågan egentligen så här: hur gör man matten? Vi gör ju det lite i syskonavsnittet. Men om du skulle sammanfatta.

Jesper: Om jag skulle sammanfatta det, om vi nu pratar FIRE innan man kan röra tjänstepension. Vill man prata pension och så kan man se avsnittet med Monica. Men jag för min del har bara valt att tänka bort pensionen nu. Jag får inte röra någon av mina pengar förrän jag är 61. Så jag känner att det är decennier in i framtiden liksom.

Jesper: Så därför lever jag på avkastningen så mycket som möjligt. Jag har ISK, jag har inga utdelande aktier och sådär. Utan jag tar ut på kvartalsbasis vad jag räknar med att jag ska göra av med det kvartalet. Sålde av i förmiddags innan jag åkte hit, inför nästa.

Jan: Och det gör du oavsett hur börsen går?

Jesper: Jag har inte gjort det alla kvartal faktiskt, för ibland har jag känt så här. Det verkar vara... och det här är ju marknadstajming, så det är ingen rekommendation. Men när jag har upplevt att nu är det full gas på börsen och jag har tillräckligt mycket pengar kvar på kontot, då har jag inte känt att jag behöver ta ut. Så kan jag väl säga. Men annars är planen att ta ut strax innan nästa kvartal.

Jan: Men om vi ska sammanfatta Wes här under, egentligen samma sak. Berätta hur om matten, antaganden om budget, avkastning. Men ska man inte egentligen säga så här att... så här brukar jag beskriva matten. Väldigt enkelt: räkna mellan 25 och 30 gånger dina årsutgifter.

Jan: När du kommer upp i det kapitalet så kommer du med 90 procents sannolikhet kunna ta ut den summan i trettio år. Det är det ena sättet. Det andra sättet som jag brukar säga också, väldigt enkelt: logga in på pensionsmyndigheten.se, tryck sextiofem år eller sextionio eller när du vill gå.

Jan: Titta hur mycket pensionen då blir livsvarigt och sedan tittar du återigen, jämför med vilka utgifter du har. Räkna ut gapet, för det är det du behöver täcka, och sedan dina år fram tills dess. Mer matte än så behövs väl egentligen inte?

Jesper: Nej, sedan handlar det väldigt mycket om känslan för den egna ekonomin.

Jan: Ja.

Jesper: För jag tror att...

Jan: Det är väl där den största osäkerheten ligger.

Jesper: Jag tror att många börjar i den änden att man tänker att jag skulle vilja ha till exempel 30 000 kr efter skatt för att jag skulle vara nöjd. Ja men är det det? Eller är det så att du klarar dig på 25 000 kr? Eller är det så att du behöver 35 000 kr?

Jesper: Och då är det ganska viktigt att veta om det. Så det här med att säga att jag ska spara ihop, det hörde man oftare förr tror jag. Jag ska spara ihop tre miljoner, eller jag ska spara ihop tio miljoner. Eller jag ska nå miljonen. Ja, det är ju bara ett...

Jan: Ett mål, ja.

Jesper: Ett mål. Och det säger ju väldigt lite egentligen, mer än att det ser fräckt ut med många nollor.

Räkna för hand, få in det i kroppen

Jan: Exakt, exakt. Men jag skulle säga så här, största osäkerheten ligger väl ofta i hur mycket, liksom burn rate.

Jesper: Ja.

Jan: Där. Och det är väl där det börjar och det är där man kan påverka.

Jesper: Och det var där jag började min räkning helt enkelt. Jag satt och gick igenom mina och målade för och satte frågetecken.

Jan: Och...

Jesper: Och sedan följer man upp det från år till år, så ser man ungefär var man hamnar.

Jan: Och där ska man faktiskt också vara så här, vi var lite inne på det. Alltså, det är ett värde att göra det för hand. Man kan, som vi sa innan, mata in det i ChatGPT etc. Men det är också något i att få in det i kroppen. Att inte bara få den här sammanställningen. För jag tror att många som har gjort det har gjort det för hand för att få känslan.

Jesper: Ja, jag tänkte faktiskt på det senast. Jag fyller upp mina siffror på månadsbasis nu, bara fyller i för att se vad jag har gjort av med. Och eftersom jag handlar 95 % av allt jag köper med kort, så får jag det på ett och samma kreditkort. Vissa månader kostar ju livet tre gånger mer än andra månader.

Jesper: Och då är det ju inte lönt att sitta och vara orolig och tänka: "Fortsätter jag så här så kommer det aldrig att gå." För sedan två månader senare så har man gjort av med mycket, mycket mindre. Och därför behöver man veta hur man lever sitt liv.

Caroline: Men har du alltså inte speciella må... att varje månad är en speciell månad?

Jesper: Jo, det kan det vara.

Jan: Bara den här extraordinära kostnaden kom, det var ju bilen.

Jesper: De är speciella på olika sätt.

Jan: Exakt. Precis.

Fördelning mellan aktier och räntor

Jan: Du, sedan har vi många frågor här från Jo FRM, Niklas Knutsson och Bergdahl. Man skulle väl egentligen kunna sammanfatta dem i uttag, strategi och allokering. Hur, om vi börjar med då fördelning: bankkonto, aktier och räntor.

Jesper: Ish. På FIRE-kapitalet så har jag ungefär 6 % i det vi skulle kalla räntor, men i mitt fall är det ju då bankkonto och det som ligger på vanligt betalkonto.

Jan: Så en hög aktieandel?

Jesper: Väldigt hög, 94 %.

Jan: Och det hade du innan också?

Jesper: Ja, eller rättare sagt, jag hade ju ännu högre, för då hade jag inga sådana här fasträntekonton alls som jag har nu. Så under min uppbyggnadsfas har jag kört 100 %. Och då slänger jag gärna in den lilla bonusen igen. Men under många av de här åren hade jag inte någon sorts FIRE i huvudet, utan det var mera ja, ja, men det är ju in med det bara.

Jan: Ja, och sedan har du ett obelånat hus.

Jesper: Ja.

Jan: Så det får man också ta hänsyn till.

Uttagsstrategin: kvartal och en liten stege

Jan: Uttagsstrategin. Så om du skulle beskriva den. Jag vet att du har ett avsnitt som jag har rekommenderat flera gånger som är så här tjugoåtta minuter i detalj. Men för den som inte har sett det.

Jesper: Vi har till och med uppdaterat det nu för att det kom önskemål om det. Så det finns, men det hittar ni i så fall. Jag gick igenom mina siffror och så var det så här: ska jag ta ut ett år i förväg och lägga det? Det kändes helt absurt att lägga så mycket pengar på ett bankkonto. Ska jag hålla på med det här varje månad? Nej, det skiftar för mycket. Det blir inte heller bra.

Jesper: Så jag landade i att varje kvartal ska jag plocka ut en summa, och då motsvarar den, eftersom jag vill betala ISK-skatten inom taket, för det jag tar ut. Så ungefär 0,8 % ish plockar jag ut av mitt kapital, startkapitalet, varje kvartal. Och blir det över, vilket det ju tenderar att bli, så blir det det och då skjuts det bara på framtiden.

Jesper: Och så räcker det till ISK-skatten när året är slut. Och jag har valt att göra så att jag har gjort en liten stege där jag har bestämt olika steg för mig själv: går börsen så här så tar jag från börsen, eller investeringarna på ISK då. Går den på det här sättet så är det en fördelning som gör att jag tar lite från räntor och lite från ISK.

Jesper: Och går det käpprätt åt helsicke så tar jag bara från räntekontona och lite påfyllning och så kring det. Men utan att gå in alltför avancerat så kan jag säga att på 24 månader nu så har jag rört mina räntekonton en gång och tagit ut ett halvt kvartalsbelopp då. Så det har inte behövts. Men jag har ju också haft, det har varit bra börsår nu.

Utdelande aktier eller indexfond?

Jan: Känner du att det är förståeligt, Caroline? Du är min koll här på att man kan hänga med. Bra. Ska du ta här, Caroline, Louise på Instagram?

Caroline: Louise på Instagram. Om man är tidigt på sin resa, ska man spara i index och bygga kapital först och sedan föra över till utdelande aktier och fonder? Eller börja månadsspara i utdelande direkt?

Jesper: Jag har ju aldrig haft utdelande aktier och jag tycker inte att man behöver det. Och jag tillhör den falangen som menar att det är exakt samma sak. Antingen så väljer man ju då ut ett gäng företag, men välj då många, snälla, välj många och bygg upp en schysst utdelning.

Jan: Kan vi inte bara säga så här: skit i utdelande, ha det i en indexfond.

Jesper: Jag tycker ju det, för att det är samma sak. Och sedan kan man föra den diskussionen med en dåres envishet med alla. Och det har jag också gjort och gett upp lite. Men det är fortfarande så att om jag har fem miljoner i utdelande aktier eller om jag har fem miljoner på ett ISK, så är det fortfarande så att plocka ut pengar är att plocka ut pengar.

Jan: Och det spelar ingen roll om du säljer av fondandelar eller om du har fått det som utdelning.

Jesper: Och får jag färre fondandelar så blir de värda mer. Det är det som är skillnaden. Så gör som du vill, men jag har valt att ha ISK och indexfonder.

Jan: Och här är inte alla överens i forumet, men det är en diskussion för ett annat avsnitt.

Jesper: Absolut.

Hur mycket skjuts gav Handelsbanken Hållbar Energi?

Jan: Magnus här i forumet undrar. Du har ju delat med dig tidigare att du hade lite flyt där, tror jag 2016 till 2020. Att du hade den här Handelsbanken Hållbar Energi. Alltså vad jag tror är Sveriges bästa fond.

Jesper: Ja, det blev framför allt en helt galen brant där under ett halvår eller vad det var.

Jan: Så då undrar han också så här: hur stor del av kapitalet hade du där? Hur mycket längre hade du behövt jobba? Alltså så här, hur mycket skjuts fick jag? Ja, om jag skulle fultolka Magnus. Magnus, jag ber om ursäkt, jag uppskattar det du skriver, men många är så här: hur mycket är tur? Hur mycket är skicklighet?

Jesper: Jag ska säga så. Jag såg den faktiskt. Så jag gick in och försökte arkeologigräva hur stor betydelse det hade haft. Det jobbiga är att jag har bytt bank några vändor och jag har inte uppdaterat mina kalkylark. Men jag hade lite i min mapp och då tittade jag och konstaterade att det hade väl skjutsat mig, eftersom det var nyinsättningar under den här perioden också.

Jesper: Men någonstans mellan 200 000, 250 000 kr till 600 000, 700 000 kr, något sådant, under en ganska kort period. Så ja, procentuellt sett steg det väl från tjugo till fyrtio kanske tack vare detta. Men som ni hör också, det är ju inte så att det gick från noll till hundra. Så det är klart att det gav framför allt en väldigt emotionell skjuts.

Jesper: Joho, vad kul det var. Men det är ju återigen, det var inte där de stora grejerna hände. Och sedan valde jag att sälja av när jag kände att det här funkar inte. Men valet av den var ju också för att jag trodde och ville tro på grön energi då. Så det var ju inte heller så att jag kände att den här ska jag satsa på för att nu ska jag bli rik som katten, utan jag ville faktiskt investera i något som jag tyckte var viktigt.

Jan: Ja, precis.

Dubbelt så mycket kapital, vad hade blivit annorlunda?

Caroline: Passiv i forumet säger så här: Vad skulle du göra annorlunda om du hade haft dubbelt så mycket kapital och därmed dubbelt så stort möjligt uttag? Har du i efterhand känt dig begränsad i något avseende? Att du fått feeling på något men sedan tänkt att det där har jag inte råd med.

Jesper: Det roliga är att när jag såg den tänkte jag så här, det kortaste och enklaste svaret är väl nej, eller ingenting. Sedan är det jättesvårt att sätta sig in i det. För hade jag haft dubbelt så mycket i dag innebär det att jag automatiskt hade ökat min burn rate.

Jan: Du hade haft bil?

Jesper: Jag tror inte det just nu faktiskt. Så just nu är jag väl inne i en period där jag känner att jag inte behöver den, och så är det en liten utmaning att se hur jag trivs med det. Men låt säga att jag har fem miljoner över så att säga om tre år. Och så tycker jag, ja men då, ja kanske. Kanske hade jag haft bil då. Men det är ju inte något som...

Jan: Men du har ingen längtan. Alltså att du vet att det här avvarar jag, men hade jag fått det, då hade jag...

Jesper: Nej. För där handlar det om att det är tid jag har köpt. Tid och lugn och bekymmersfrihet. Sånt som man inte får med bil till exempel.

Där handlar det om att det är tid jag har köpt. Tid och lugn och bekymmersfrihet. Sånt som man inte får med bil.

Kreditupplysning när man inte har lön

Jan: Du, Emil ad infinitum på Instagram. Hur funkar det med kreditupplysning och avtal där årsinkomsten är viktig men man inte längre har lön?

Jesper: Ja, den är jättebra, den frågan, och den brukar jag försöka påminna om i mina sådana avsnitt om det också. Gör så mycket av det du kan innan du slutar. Det är väl mitt enkla svar. Är det bökigt? Jag har inte fått någon kreditupplysning gjord på mig efteråt faktiskt, för det har inte varit aktuellt. Men jag valde innan jag slutade. Jag hjälpte min äldsta son med att bli medlåntagare. Kan jag nämna mer om vid tillfälle.

Jesper: Det gjorde vi innan jag slutade. Det var visserligen bara tre månader innan jag sa till min chef, men vi gjorde det. Och sedan skaffade jag ett kreditkort till, mest för att ha i backup om det skulle vara något som fallerar och strular, för att slippa det bekymret. Jag målade in mig i ett telefoniabonnemang.

Jesper: Jag vet att många byter dem som de byter strumpor, och det kanske man inte ska räkna med att kunna göra, sådana små fix. Men jag måste säga att det har varit mycket mindre än jag trodde. Jag trodde det skulle komma någon grej. Åh! Men jag har ju också hört dem som säger det, ibland kan det vara svårt att hyra bil till exempel utomlands, för om man inte kan visa upp något och si och så. Jag har aldrig fattat det där.

Caroline: Men då kan man spara kreditkort för det.

Jesper: Ja, det tror jag också. Jag tror att det är två kreditkort. Ja, som sagt, det skulle väl vara sådana saker. Men så sitter man och funderar på att man ska stötta något barn med något, att hjälpa till med lån och så.

Jan: Det är väl det där jag tänker att...

Jesper: Där är den stora.

Caroline: Om man handlar med sådan här uppskjuten betalning. Då sker det också en kreditupplysning på en.

Jesper: Exakt. Och allt sådant där är väl värt att tänka på innan, tänker jag.

Jan: Precis.

Jesper: Och så kan jag tillägga också, det tror jag man har nytta av. Jag har inget bevis på det, men den här kundkännedomsgrejen som banken frågar om, uppdatera den. Jag har varit noga med det, så att jag ska ha ryggen fri, så att på mina bankåtaganden står inkomst noll. För då har jag gjort vad jag ska och då behöver de inte jämra sig över det.

Jan: Ja, precis. Skönt, tack säger jag.

När är det okej att ta studielån?

Jan: Du, Aktiest Investor, det här verkar vara en intern grej. Förklara det här: när är det okej att ta studielån egentligen? Alltså jag, formuleringen tycker jag är... Har ni haft någon diskussion? Jo, för jag tycker så här: ta max studielån.

Jesper: Ja, alltså jag gjorde ju inte det. Och det är väl möjligtvis något som man skulle kunna säga i efterhand att det var en dålig idé. Men som jag kände Jesper när han var tjugo, tjugotvå, så mådde han bättre av att inte göra det.

Jesper: Och det kan jag ju tycka vad jag vill om när jag är femtio. Men som jag kände mig själv då så var det rimligt. Sedan tror jag att det skulle kunna handla om också att ta studielån till något som du tänker att du vill pyssla med. För jag har nog haft någon liten rant någon gång om de som går ut gymnasiet och kanske i panik.

Jesper: Jag vet inte vad jag vill göra, men då kan jag ju plugga något. Och om detta något är, skämtsamt...

Jan: Harry Potter-kunskap.

Jesper: Ja, som det var uppe nyligen, eller som fanns när jag bläddrade i den där katalogen: Fysik för poeter, fem poäng.

Jan: Åh, det är bra!

Jesper: Och då känner jag att nu ska jag kunna beskriva galaxerna på ett vackert vis. Jag vet inte, men de grejerna kanske jag inte personligen skulle lägga varken tid eller lånepengar på.

Jan: Vi ska ha ett avsnitt med Sven-Olof Daunfeldt som är chefsekonom på Svenskt Näringsliv. Han håller med dig.

Jesper: Sedan kan det ju hända att man pluggar något och tänker jag ska bli det här. Och sedan när det närmar sig slutet så är det aldrig i livet.

Jan: Nej.

Jesper: Fast då är det ju inte, då fanns det en annan avsikt och då blir det så liksom.

Jan: Ja, precis.

Gick du i FIRE precis vid en krasch?

Caroline: Dag 84 undrar här i forumet: Du gick i FIRE precis vid en krasch. Har den dåliga tajmingen tvingat dig att leva snålare än planerat?

Jesper: Ja, jag pratar lite med Dag om det, och där får man ju definiera krasch. Det han uppenbarligen menade var ju då att det hickar till lite här och där. Och jag menar att det som vi har sett i Sverige sedan, ja i alla fall 1999 skulle jag säga, är egentligen bara hickningar. Det har inte varit någon krasch, menar jag.

Jesper: För jag menar, om jag är ute och kör bil, om jag lånar någons bil och så är det ett sådant här klassiskt pothole mitt i, så är det klart att jag: oj, vad var det som hände liksom? Men efter det så är det ju jämn asfalt igen, och så har det faktiskt varit nu.

Hur orolig ska man vara för sekvensrisken?

Jan: Ja, jag omformulerar Frozen Horses fråga här också. Hur orolig ska man vara för sekvensrisken? Det här just att det kommer dåliga år.

Jesper: Man ska inte vara orolig, men man ska vara medveten. Och känner man sig själv så vet man om man är typen som blir väldigt nojig om det, eller om man är typen som ja, ja. Oj, jag märkte inte det, för jag tittar inte ens på kontot.

Jan: Och sedan tänker jag också, som vi sa i syskonavsnittet, alltså som svar till det här miljonär innan 30 också i forumet, att alltså så här: fyraprocentsregeln tar ju hänsyn till det också. Liksom, så att jag är så här, ja det är sugigt. Liksom, och man kan komma att ifrågasätta sina val.

Jan: Men det är liksom så här, börsen ger ju oss alltid en biljett till ångerns tempel.

Börsen ger ju oss alltid en biljett till ångerns tempel.

Jesper: Ja, det kan den ju. Och jag tänker, tittar man omkring sig hur andra människor lever sina liv. Det är väldigt många, och då menar jag inte de som inte har, men som har ett vanligt jobb, ett vanligt liv och trivs med det. Och när lönen tickar in på kontot så betalar de räkningarna och de lever en månad.

Jesper: Och när det närmar sig nästa månadsskifte så är den i stort sett slut. Det går ingen nöd på dem. De har ett jättebra liv, de trivs där. Och jag har ju det ungefär så. För jag tar ut pengar och sätter det på mitt betalkonto och så tickar det sakta ner till nästa gång. Och då är det ju inte viktigt hur mycket som är investerat egentligen.

Jan: Nej, nej.

Jesper: För det är de pengarna, de där jag skickar över fyrtio något nu. Det är de pengarna som är det relevanta.

Jan: Ja, men jag tror att vi ofta är rädda i onödan och så blåser vi upp den risken. Så gör ju jag hela tiden.

Vi är ofta blinda för uppsidan

Jesper: Och så är det lätt att tänka att åh, den där miljonen som försvann på en eftermiddag, den hade jag kunnat köpa något för.

Jan: Om jag bara hade tagit ut det, jag vet det exakt.

Jesper: Och så fungerar ju inte livet heller.

Jan: Nej, men jag upplever ju det. Alltså jag kan bara prata om mig själv, att jag ofta är blind för uppsidan. Alltså vi tänker ju ofta så här att pengarna enligt fyraprocentsregeln kommer att räcka med 90 procents sannolikhet i trettio år.

Jan: Vi pratar inte om att det finns tio procents sannolikhet att det kommer att vara sex gånger pengarna eller vad det är. Alltså att det finns ju ett optimalt scenario också, liksom i andra änden.

Jesper: Och varje krona man inte använder, alltså av en händelse av det man har tagit ut, det bättrar ju på den statistiken.

Jan: Exakt, exakt.

Har din syn på risk förändrats?

Jan: Magnus S: Har din syn på risk förändrats sedan du nådde FIRE?

Jesper: Nej, jag har ju samma fördelning. Så är det något som har förändrats så är det ju mer att jag nu i skarpt läge gör det jag praoade innan. Så jag sitter ju och tänker så här: jaha, nu är de tokiga där i AI-svängen i USA. Oj, vad det dök.

Jesper: Men det gör ju ingenting, för i det lilla, den lilla procent jag tar ut varje kvartal då ungefär, där handlar det ju om småpengar.

Jan: Ja.

Jesper: All den galenskapen. Så jag har nog blivit lugnare i det.

Jan: Det upplever jag också när vi har pratat.

Vilka utgifter ger högst livskvalitet per krona?

Jan: Vilka utgifter ger dig högst livskvalitet per krona?

Jesper: Den såg jag. Per krona, den är rolig. Eftersom jag älskar att gå i skivaffärer för begagnade skivor. Och ska man räkna per krona så kan jag säga att fynda något som jag har saknat i samlingen för tio spänn i en sådan back. Det måste ju vara mest valuta per krona, bara rent procentuellt sett alltså.

Jesper: Så det är väl det då. Men annars per krona, jag vet inte, vad ska man säga? Ja men det finns ju gånger när man går ut och käkar eller hittar på något med folk. Och man kanske lägger några hundra, men man har jättestort utbyte. Det är också väldigt hög återkoppling på det.

Jesper: Men i procent, absolut ett skivfynd.

Övertygelsen som FIRE-rörelsen inte delar

Jan: Ja ja exakt, ja men det är bra. Magnus, sista fråga här. Vilken övertygelse har du i dag som majoriteten av FIRE-rörelsen sannolikt inte håller med om?

Jesper: Det är möjligtvis riskfördelningen, eftersom jag kör rätt hårt. Och tittar vi på majoriteten av FIRE-rörelsen så pratar man ju fortfarande om ganska mycket räntor. Men man pratar om det. Alla gör inte. Det är väldigt få som gör det, har jag förstått.

Jan: Vad då?

Jesper: Nej, men det...

Jan: För Bengen, den här fyraprocentsregeln, jag tror att den är på en sjuttio, sextio, trettio, fyrtio-portfölj tror jag till och med.

Jesper: Ja, inte sextio, fyrtio.

Jan: Nej, men sextio, trettiofem, fem tror jag att den är.

Jesper: Men han skissade och testade, och de som var bäst utfall, det var någonstans mellan femtio och sjuttiofem i aktier.

Jan: Ja, men jag tror att det var sextio procent aktier, trettiofem räntor, fem kontanter.

Jesper: Och jag går ju över det där liksom. Men jag har också förstått, när jag har lyssnat på en del amerikanska poddar där de har gjort lite som ni gör, de här enkäterna och frågar alla som är där. Att alla säger så: "Ja, man ska hålla sig där", men det är ingen som gör det.

Jan: Exakt.

Caroline: Men varför gör inte folk det?

Jesper: Alltså börsen går ju bra nu, och jag tror det är svårt att motivera att nu tar jag en fjärdedel av mitt kapital och sätter i något som knappt motverkar inflationen. När det är lätt att få bra betalt för det. Och så är det mycket roligare. Jag tror det är intresset där också.

Caroline: Så klart. Ja.

Hur mycket plats tar kalkylen när teorin blivit praktik?

Caroline: Submariner från forumet säger så här: Många FIRE-trådar på forumet fokuserar på kalkylen, hur mycket pengar man har och förväntad avkastning. Hur mycket plats tar det egentligen när teorin blivit praktik?

Jesper: Det är en jättebra fråga tycker jag. Jag tycker att det tar jättelite plats. För att sitta innan och optimera och skissa och så, jag tror det är helt naturligt. Man oroar sig och: "Åh, det här, ska jag sluta här och säga upp mig? Och vad har jag ställt till med?" Men sedan när det är bakom en, då finns det inget att oroa sig över där.

Jesper: Så när jag uppdaterar nu en gång i månaden och fyller i, och ja, skit samma. Plus tre, minus två. Jag couldn't care less, som man säger. Så vad var det han har skrivit mer?

Jan: Nej, nej, nej, det var det.

Caroline: De här tankarna.

Jesper: Ja, det tar väldigt lite plats. Sedan kan det dyka upp de här andra tankarna då. Borde jag göra mer? Alltså sådana konstiga, borde jag bränna mer? Förväntas jag?

Jesper: Men det viktigaste är väl att leva sann mot de värderingar man har satt upp.

Det viktigaste är väl att leva sann mot de värderingar man har satt upp.

Vilken tid går du upp på morgonen?

Jan: Tina Trollas, eller Trollås kanske, på Instagram: Trivs du med ditt FIRE-liv?

Jesper: Jag trivs jättebra.

Jan: Ja, och då kommer följdfrågan från Spadre i forumet. Vilken tid går du upp på morgonen? Är det skillnad på upplevelsen av helg och vardag när man lever lördag hela veckan?

Jesper: Ja, just det. Vi pratade lite i pausen här om det här med att gå upp på morgonen. Jag har ju en 20-åring hemma och vi har skrämmande liknande klockor. Så vi brukar säga på kvällen innan: ställer du någon klocka i morgon? Nej, då ses vi vid frukost.

Jesper: Och så vaknar vi ungefär samtidigt. Så jag blev chockad i dag när jag vaknade vid kvart i åtta faktiskt. Men annars sju.

Jan: Då har ni inte kollat fotboll?

Jesper: Det har vi inte gjort. Jag har inte kollat fotboll och det var ju också väldigt varmt i natt. Jag tror att det bidrog. Men jag brukar väl gå upp vid sju annars, ska jag säga, i någon sorts snitt. Och sedan styra mot sängen igen någonstans. Ja, det blev väl halv tolv kanske.

När vardag och helg flyter ihop

Jan: Men är det skillnad på vardag och helg?

Jesper: Jag har ju min lilla FIRE-kanal och den gör att jag åtminstone vet vilken vecka det är. Men ja, det händer att jag rör ihop en torsdag med en fredag och en tisdag med en onsdag och sånt.

Jesper: Men så det är inte så stor skillnad. Men däremot är det ju ändå bra att veta vilket... ska man göra något ärende? Det är bra att veta om det är öppet till exempel. Oj, nu var det visst söndag. Kunde man inte gå till bolaget eller något sånt.

Jesper: Men annars, nej, det är inte så stor skillnad. Däremot har jag märkt som en sådan positiv grej, det är ju att jag handlar och gör ärenden när andra jobbar. Så jag vet ju att jag inte ska handla på lördagar till exempel. Eller fredag eftermiddag när alla andra gör det. Och då går jag på andra tider. Så då vet jag vilken dag det är. Men ja, det händer absolut att jag blandar ihop vilka det är.

"Jag är ekonomiskt fri. Vad gör jag nu?"

Jan: Ja. Du, lite annorlunda fråga som jag gillar här från Maria. Jag säger inte hela hennes namn här, för det är kanske lite känsligt. Hon skriver så här: Jag är ekonomiskt fri. Vad gör jag nu? För jag tror att det ändå finns de i communityn som skulle kunna sluta jobba. Alltså man fattar, siffrorna visar så här. Om jag tar mina utgifter, nu bara hittar jag på så här: det är hundratusen per år gånger trettio, jag har tre miljoner eller sex eller whatever.

Jan: Men vad gör jag nu? Alltså beloppet är där, men man har ändå inte tagit steget. Ja, jag är ekonomiskt fri. Vad gör jag?

Jesper: Det beror på om man vill. Är det så att det här lutar åt att jag kanske är nöjd där jag har varit. Jag skulle vilja testa att vara ledig och så. Då har man ju alla möjligheter, och då handlar det egentligen om att känna efter själv om man är redo för det. Och jag menar att mycket av det handlar om att sätta sig och titta inåt och skriva på ett papper.

Jan: Alltså jag skulle även säga så här att ibland behöver man ta hjälp. Alltså jag vet ju att det här är sådant Moa jobbar med många gånger, de här frågorna ibland. Att det är inte helt enkelt. Och liksom, om man har tränat på något i femtio år och plötsligt ska göra något annat som dessutom går mot normen, för att liksom så här du...

Jan: Alltså jag skulle inte säga att du är så himla rädd för att gå emot normen.

Jesper: Nej.

Jan: Liksom för att du är så pass trygg i dig själv. Men ta en lite mer så här osäker högpresterare som mig. Jag vill ju gärna följa normen. Alltså förstår du? Så jag tror att många utanför tänker så här: om jag bara hade pengarna, då hade jag gått.

Jan: Och jag är så här, mmm.

Jesper: Nej, det tror jag inte. Och det är lite det jag läste in i den frågan också, att det skulle till och med kunna vara en förväntan som har skapats. Nu har jag ju nog med pengar. Det framgick inte riktigt.

Jan: Jo men jag tolkade det så.

Jesper: Ja, nu har jag ju nog med pengar. Jag skulle kunna sluta.

Jesper: Ja men vill du? Det kanske du inte vill. Och då är det ju dumt att sluta.

Att lajva FIRE innan man tar steget

Jan: Ja, jag skulle säga så här, alltså du gjorde en jättebra grej. Du tog ju en extra lång sommar där för tre, fyra år sedan.

Jesper: Jag försökte köra ett par somrar efter varandra. Jag maxade ihop komptid och semester och la ut det. Och jag tyckte att det var jättebra att försöka lajva lite, prova FIRE. Och det tänker jag att det borde man kunna göra i en sådan här situation också.

Jesper: Är det sedan mer handgripligt sådär att man är orolig om det ska räcka eller så? Då finns ju alla möjligheter att man avsätter det där kapitalet som man har tänkt sig att leva på varje månad in till ett visst konto, lever på det och sedan låter allt överskott gå in i investering.

Jan: För att jag upplever...

Jesper: För då lajvar man ju liksom att ja, nu är jag FIRE fast jag...

FIRE by accident

Jan: För att jag upplever att det här är en ganska stor skillnad. För om jag skulle ta så här, det är många som du, alltså som gör så här: ja, man gör FIRE, man har haft det som mål, man har jobbat mot det och det är liksom ett ganska självklart beslut.

Jan: Sedan är det många fler som är typ FIRE by accident, liksom, där det är så här: jag till exempel sålde bolaget, jag fick ett arv, jag skilde mig och fick en bodelning. Alltså, där är dem. Och där upplever jag att det är många, för de har ju liksom inte haft de där tio åren där man har fått lära känna sig själv.

Jan: Utan plötsligt så kommer det så här boom, varsågod, och så kan alla andra tycka så här: ja men grattis, vad har du att vara i kris för? Men då ska man komprimera det som har tagit någon flera år på en väldigt kort fas. Och jag tror att man ska inte underskatta det jobbet.

Jesper: Finns det då kanske en förväntan på närmiljön eller från sig själv att ja men du borde du ju. Det är ju lite som att ha ett jobb och så får man en högre titel och så tänker hela arbetsplatsen att nu, nu är det dags att byta bil här.

Jan: Exakt, exakt.

Jesper: Och så kan det ju vara i det här läget också. Ja men du som har det så bra, ibland säger du att du tycker att jobbet är trist. Då kan du ju sluta nu. Det är egentligen lite samma sak.

Jan: Ja ja exakt.

Jesper: Att ja men om jag inte vill det då?

Jan: Ja.

Jesper: Men då finns det ju en massa andra möjligheter att söka andra jobb eller ta ett sabbatshalvår eller något annat.

Jan: Ja.

Jesper: Precis. För möjligheten finns.

Prata med andra som är i samma sits

Jan: Eller också ibland också så här som vi försöker göra ibland, bara para ihop folk. Här är folk i samma situation, att se det, att normalisera det.

Jesper: Och sedan får jag säga för egen del att jag tycker det är nyttigt att prata med andra. Jag tycker det är jätteviktigt att man, när man är i sitsen, har man någon nära sig så ska man ju prata med dem och säga: jag går i de här tankarna. Om det är en partner och partnern har helt annorlunda ekonomi, så får man ändå dela.

Jesper: För jag menar, delar man allt annat är det inte så svårt att säga: så här funderar jag, vad tänker du? Men kan man sedan hitta andra som är i en liknande situation eller kommit ett steg till eller så, så kan man utbyta jättemycket erfarenheter där. Jag har träffat några från forumet utanför forumet nu, live så att säga.

Jesper: Och det är ju en väldig befrielse att kunna prata pengar och ekonomi med någon som också har bra med pengar och ekonomi. För då slipper man hela det här lite skaviga. Jag förstår att du inte har det som jag, men man kan hoppa över det.

Jan: Plus att det är också jätteskönt att prata med någon som inte har baktankar om ens pengar. Liksom, vilket är så här.

Jesper: Och som dessutom ofta tänker helt annorlunda om olika delar av ekonomin, för man har olika förutsättningar.

Jan: Ja exakt, exakt.

Jesper: Och det kan förklara mycket av ens eget agerande för en också.

Jan: Ja exakt.

Vad gör du hela dagarna?

Caroline: Linda från forumet undrar: Vad gör du hela dagarna? Känner du att dagarna är meningsfulla utan jobb?

Jesper: Den andra frågan där, absolut. För jag känner alltid att, alla har dåligt samvete, men oftast gör jag grejer som jag tycker är meningsfulla. Den första frågan är svårare, för det är ju den här: vad gör du? Så känner jag mig nästan... så att man måste prestera. Oj, nu måste jag redovisa vad jag har gjort liksom.

Caroline: Men alltså skulle du skriva listor på vad du gör så skulle det ju liksom fylla sidor förmodligen. Så är det ju.

Jesper: Det gör ju det, men ja.

Caroline: Om man väl gör det så vet man, ja, allt detta gör jag. Men det är kanske inte så att det är så himla kul för någon annan att höra det.

Jesper: Exakt. Och lite så kan det väl vara, att en del tickar ju på. Och tittar jag tillbaka då fem år i tiden och vad gör jag hela dagarna? Då kan jag fråga mig det också. Fast så kanske det var mer ibland, vissa dagar, vad gör jag? Så här va. Vissa dagar är det ju något större, som i dag när jag är här. Då har jag mer vigt dagen åt detta, även om det fanns en förmiddag innan som jag gjorde andra saker.

Jesper: I går hade jag ett möte med en journalist liksom på dagen, och då var jag lite nervös inför det. Så det blev lite så inför det mötet. Medan sedan när det var färdigt så hittade jag på andra saker. Så i mitt liv är det ju väldigt mycket musik som står i fokus. Som ensam liksom drar runt hushållet, så blir det ju mycket av det här med mat och fix och sådär.

Jesper: Jag försöker, något som, det har jag sett att många delar också. Jag försöker lära mig saker varje dag. Om det sedan är att läsa eller hitta en föreläsning på YouTube som man går och lyssnar på eller något sånt. Om ett ämne som bara: det här kan jag inget om. Det här vore jättekul att veta mer om.

Jan: Ja, men du sa att du har lyssnat på Historiepodden och...

Jesper: Ja, till exempel. Och det finns jättemycket sånt som jag har kommit in rätt mycket på, sådan här fysik och kvantfysikdiskussioner. Sånt, det är skitsvårt men jätteintressant. Och då går det ju alldeles utmärkt. Men något som utmanar hjärnan varje dag i alla fall. Det är viktigt. Och så försöker jag röra på mig också. Och det hann jag aldrig så mycket som jag ville tidigare.

Var får man sin sociala interaktion?

Jan: Linda och Sebastian Lienborn på Instagram här. Lite samma fråga. Linda: hur är det sociala när man inte har ett jobb att gå till? Blir det ensamt, eller blir det mer tid med dem man verkligen vill umgås med än påtvingade kollegor? Och Sebastian är så här: Var får man sin sociala interaktion när man inte träffar dem på jobbet?

Jesper: Ja, då ska jag börja med att säga: det märks ju inte när jag sitter och gafflar så här. Men när jag gör alla sådana här tester och så, så har jag definitivt introverta drag liksom. Jag tycker om att vara själv. Inte ensam, men själv. Jag gillar att göra saker bara jag, jag har inga problem med det.

Jesper: Sonen drar till tjejen över helgen och det är bara jag, jag kan mycket väl vara inne hela helgen. Det är inget problem för mig, och jag vet att alla inte är så. Så jag fattar att frågan uppkommer. Men i andra änden av det spektrat, ja absolut mer med dem som ger något. Nu har jag ju särbo uppe i Stockholm, och bara det att tidigare ha mosat in att åka upp och ses över helgen och försöka skohorna in den tiden och så.

Jesper: Jag lyckades ofta få loss halv fredag till halv måndag kanske där. Nu senaste helgen åkte jag upp liksom på torsdagen och ner på tisdagen. Och då ryms det ju mer med kompisar och liknande där uppe också. Så ja, mer med dem som jag vill och har lust att hänga med.

Caroline: Mm.

Jesper: Och mindre med krävande kollegor framför allt. Och med det sagt vill jag ändå säga att jag hade många trevliga kollegor också. Men vi umgicks faktiskt inte privat när jag jobbade, och därför är det ingen av dem som hänger kvar egentligen heller.

Vad är du mest tacksam över?

Jan: Nej. Grip och Lilla Doktorn från forumet: Vad är du mest tacksam över eller vad har förvånat dig? Vad är skillnaden mellan nu och för ett år sedan?

Jesper: Jag är mest tacksam över att jag inte är orol... jag trodde nog jag skulle vara oroligare. Alltså att jag skulle vara lite nojigare med hur ska det här gå och så. Och det har lagt sig. Och det är väl när det är skarpt läge, man har kört x antal månader. Förvånande? Jo, jag tänkte, det har jag tänkt på.

Jesper: Jag trodde, och det är ju en sådan här, vi människor är så självupptagna. Man tror att andra är så sjukt intresserade av vad man gör i sitt liv. Och jag hade en jättekul incident, eller incident, det var en upplevelse med min granne faktiskt. Supertrevlig sådan. Jag har berättat om den på min kanal tror jag, men det roliga var liksom att jag var ute, han stod och rotade under huven i sin bil och jag gick ut och snackade lite så här.

Grannen under motorhuven

Jesper: Och så märktes det att han hade gått och grunnat på något. Och så "duuu", och så "jobbar du fortfarande där?" Och i den stunden, med det tonfallet han hade, och jag, den där känslan av att det var något mer här. Så sa jag bara: "Nej, jag jobbar faktiskt inte." Och jag bara såg på hela han, det var ju det jag trodde, utstrålade han liksom.

Jesper: För vi bor mittemot varandra och han hade på något sätt liksom...

Jan: Plockat upp det.

Jesper: "Fan, så han går och drar där och skrotar och gör ingen nytta längre." Och så var det lite där: "du har ingen bil längre, jobbar du mycket hemma?" Alltså. Och att jag säger det här nu, det handlar ju om att folk är inte så förbaskat intresserade.

Folk är inte så förbaskat intresserade.

Jan: Nej.

Jesper: Någon kan möjligtvis fråga "duuu, jag har sett att du är mycket hemma, hur kommer det sig?" Liksom. Och så kan man ju, och han var ju, han sa bara "grattis, fasen vad roligt". Och det förväntar man sig inte.

Möter du avundsjuka?

Jan: Nej, för det var en fråga från Linda också. Har du mött mycket avundsjuka när du har berättat om ditt kapital och att du inte jobbar?

Jesper: Nej, väldigt lite. Och jag måste säga att jag är förvånad över det. Jag brukar säga att jag vill ha en städad diskussion i mitt kommentarsfält också. Men det är väldigt få som har en massa hang-ups, måste jag säga.

Jan: Jag upplever också, jag var också rädd för det förr. Extremt lite avundsjuka. Jag ska säga så här, sedan vi började 2008, det är snart 20 år sedan, en gång har jag varit med om det.

Jesper: Ja.

Jan: Och det är extremt lite. Alltså jag trodde det skulle vara mycket, mycket mer.

Caroline: Men det är som du säger, folk bryr sig inte så mycket.

Jesper: Nej, de har fullt upp med sitt. Och sedan är det nog många som ändå har tänkt någonstans att "åh, det vore kul att sluta tidigare eller gå ner i tid", och då är de ju mer nyfikna. Sedan kan de ha kommit fram till att nej, det gick inte.

Jan: Ja, eller: det där är jag inte beredd att göra i jobbet.

Jesper: Precis.

Relationer och synkade pensionsdatum

Jan: Indexqueen är ju lite inne, hon är ju forumfavorit här. Hur upplever du att dina relationer har förändrats? Har du behövt synka pensionsdatum med din livspartner?

Jesper: Ja, jo men den diskussionen har vi varit inne lite på där ju. Det finns ju andra på forumet som jag vet håller på på samma sätt. Inte minst om det är många år emellan. Hur ska man synka sina uttag med den andres pension? Min särbo jobbar, men hon vet ju om alltihop. Det var ju något av det första jag fick göra. Och hon uttryckte kärleksfull omtanke och sa: "Har du tänkt på det här?"

Jesper: Och då fick jag ju berätta för henne: "Jag har så här mycket och jag gör av med så här mycket i månaden. Oroa dig inte", liksom. "Nej, okej, ja men då så." Det jag har upplevt positivt är att eftersom jag är mindre stressad och så, så blir jag mycket, mycket mindre irriterad på människor som betyder något för mig.

Jesper: Alltså sånt som i vardagen, ni vet, man kan bli så här på någon som står en nära. Bara: "Ja, ursäkta", eller något sånt. Ja, ni skrattar väl, för ni vet själva. Det är mycket mindre av den varan. För det är mer så. Jag kanske har sagt det, men är det viktigt att jag har rätt i just det här läget?

Jan: Och sedan har man ju nog mer mentalt överskott också.

Jesper: Ja, och mer energi och så. Samma sak liksom med, men liksom om sonen, han är ju sjukt bra på att hjälpa till och så. Men om det ändå är så: "Varför hamnar den här?" Liksom. Så bara jag går och lägger den där, eller nästa gång jag ser honom: "Du, hur hamnar den? Ja, just det." Då slipper jag bli irriterad. Så allt det där är ju mycket skönare liksom.

Jan: Erik och Viktigt på riktigt: Om det skulle dyka upp ett spännande jobb?

Jesper: Ja, den frågan har jag också fått flera gånger. Jag är jätteöppen för det. Och målar jag upp det så här att en kompis till mig säger: "Du, jag har en idé."

Jan: Som har med syntar att göra.

Om det dyker upp ett spännande projekt

Jesper: Ja, men till exempel. Jag spelade faktiskt in en provpodd med en av mina absolut bästa vänner i lördags.

Jesper: Och nu är det nog alldeles för smalt och nördigt, men om vi tar det som utgångspunkt: om det skulle visa sig att det liksom blir en grej och han inser att shit, vi får kanske göra det här lite mer permanent. Och så ska han säga: "Har du något emot det?" Men vi kör ett halvår, absolut. Vi testar. Och då sitter jag också i den sitsen att jaha, det här blev ingenting, eller jag tycker inte det är roligt efter ett halvår, och då kan jag släppa det.

Jesper: Så jag är helt öppen för det.

Jan: Alltså, men jag tror... är det inte för att det finns en myt om att FIRE måste vara så fundamentalistiskt? Alltså att frågan kanske kommer för att, nu har du slutat...

Jesper: ...slutat.

Jan: Ja men exakt, du hatar ju att jobba. Men det handlar inte om att jag hatade mitt jobb.

Jesper: Nej.

Jan: Det handlar liksom om att jag vill ha möjlighet för...

Jesper: ...andra. Och låt säga nu, jag menar nu är det ju två år in bara, men att någon ringer mig, kontaktar mig och säger: Du, vi har en projekttjänst. Det här intresserar ju dig. Är det något du skulle kunna dela? Det är dessutom bara på halvtid.

Jan: Ja, ja, det är därför jag kan tycka så här för mig. Hemvärnet låter ju så perfekt. Liksom så här, man gör det någon vecka om året. Liksom, ja, vi får se.

Jesper: [ohörbart]

Jan: Jag kan säga, precis, jag kan säga att jag har mycket erfarenheter nu här, men det kommer i ett annat avsnitt vid tillfälle. Du, vi har en del frågor kvar här. Så jag kör på här.

Familj-FIRE handlar om kommunikation

Jan: Maria Hansson på Instagram och Libby Love, de brukar alltid ställa frågor. Hur råddar man när man redan har en familj, och därmed större utgifter än om man är ensam?

Jesper: Jaha, ja.

Jan: Alltså familj-FIRE.

Jesper: Jag skulle säga att familj-FIRE handlar jättemycket om kommunikation. Alltså att räkna ut vad barn kostar i olika åldrar, det finns det tabeller för. Det är inget svårt egentligen att titta på det egna. Men sedan handlar det om partnern.

Jesper: Partnern måste vara med på det, och är man med på det och båda är superfokuserade. Så räkna, räkna, räkna, måla upp: vad vill ni ha livet till om tio år? Hur ska det se ut? Och när ni har gjort allt det där och är superöverens och ni har skålat i bubbel och kramat varandra, så tar ni bonusfrågan: Vad händer om vi skiljer oss?

Caroline: Ja.

Jan: Bra.

Jesper: Och när ni har löst det, då är ni i mål. Så skulle jag vilja säga.

När ni har skålat i bubbel och kramat varandra, då tar ni bonusfrågan: vad händer om vi skiljer oss?

Resor, barn och miljösamvete

Jan: Libby, då: hur tänker du kring resande? Har du råd att bjuda barnen på det?

Jesper: Ja, jag tänker ju så att jag tycker inte att resande är så kul för egen del. Jag har rest en del i mitt liv. Vi har rest en gång ibland, jag och barnen, men jag tycker inte heller... Dels tycker jag inte att resande är en mänsklig rättighet på det sättet att man måste ha sett jordens alla kontinenter som barn.

Jesper: Och sedan tillhör jag ju de miljömupparna som tycker att man inte ska hålla på att flyga kors och tvärs i världen heller.

Caroline: Mm. Ja.

Jesper: Så jag... det är en nyckelfråga. Ja, jag är rätt lätt att motivera där, men senast jag var ute med någon av dem, det var när min yngsta fyllde år och fick en Berlinresa av mig. Vi drog ner där båda två och hängde i Berlin. Och det var supertrevligt.

Var skulle du bo om du måste bo i Stockholm?

Jan: Ja. Sedan kommer Pikachu. Det här är en rolig formulering.

Jesper: Ja, vi har en intern...

Jan: ...strid. Jag förstår det, men det var så här: ponera att du måste bo i Stockholm. Var skulle du bo då?

Jesper: Ja, och det var så roligt, för nu hade de ju släppt nya tunnelbanekartan tror jag, på Booli också.

Jan: Jaha.

Jesper: Den är ganska kul att titta på. Så jag tror den spirade lite ur det också. Vi gillar båda Södermalm, jag och Pikachu, men det är ju innerstan. Och ska jag säga utifrån mig själv lite mer allvarligt, så skulle jag nog vilja bo det man säger söder om...

Caroline: Söder.

Jesper: ...där det faktiskt är grönt, men det ändå är relativt nära till mycket. Min kompis som jag nämnde i förbifarten, han bor, säger typ Pikachu här nu, han bor ute vid Enskede gård och jag tycker där är grönt och lummigt och fint. Och dessutom ska de flytta tunnelbanan, så då slipper man en massa av det och då hålls priserna förmodligen nere.

Jan: Ja, Söder.

Hur länge blir du kvar i huset?

Caroline: Malvina i forumet undrar: Hur länge tänker du vara kvar i huset?

Jesper: Ja, den är ju en sådan där grej som jag tycker att man varje år i sitt liv ska fundera på: hur gör jag nästa år? Mycket hänger ihop med att jag har särbo och att vi i så fall ska synka eventuell ihopflytt. Det andra stora som hänger ihop är att jag har en son som börjar plugga på universitetet i höst. Och jag tänker inte jaga ut honom.

Jesper: Men det som är min stora utgift, om man egentligen räknar det, är ju huset. Eftersom jag har valt att ha ett ägt hus obelånat, och det är dessutom relativt stort. För jag trivs hemma och jag vill ha plats, och mina hobbyer tar plats. Så att ska jag flytta så ska jag flytta till något ställe där det finns plats och där jag då kan få ihop det övriga.

Jesper: Så jag är egentligen ganska öppen med att flytta egentligen var som helst, men då ska jag ju få särbon med på noterna, så det lär vara på ett ställe som kallas stad i alla fall.

Vill du inte utmana en ny karriär?

Jan: Ja. Du, Häst undrar här i forumet, alltså så här: Men känner du aldrig att du vill få ut mer av livet, som nu så här, Sverige kan mer eller vad de säger. Vill du inte utmana en ny karriär eller starta företag eller starta digital skivaffär? Alltså så här, känner du, skriver han, känner du att du har råd med alla de upplevelser du vill ge dina barn? Inte bara närvaron utan att se världen.

Jesper: Jag såg den här kommentaren och tänkte att Häst tror jag är superhögpresterande i sin vardag. Och jag tycker det är toppen, för det låter som någon som verkar trivas.

Jesper: Men en som samtidigt har målat golvet ända in i hörnet och inte riktigt ser hur andras rum ser ut i tillvaron liksom. Men på det där med skivaffär till exempel: för det första, hopplös bransch. Så mycket kan jag om den. Men det är också så att det är ju faktiskt en hobby, och man måste inte tjäna pengar på allt man gör, för då blir det ju ett arbete och det är inte säkert att det är lika roligt.

Man måste inte tjäna pengar på allt man gör. För då blir det ju ett arbete, och det är inte säkert att det är lika roligt.

Jesper: Sedan det här med kan jag ge barnen allt och sånt. Ja, det beror ju på vad man menar. De har två föräldrar och de har det de behöver, skulle jag vilja säga. Det är ju...

Jan: Eller det man vill ge dem?

Jesper: Ja, och jag menar bara en sådan enkel sak som vi nämnde, det här att ställa upp som medlåntagare. Det är jättemånga vuxna i min ålder i dag som inte kan hjälpa sina barn till en egen lägenhet. Varken med insats eller ens att bara finnas där som backup liksom. Och att känna att man har kunnat göra det tycker jag är toppen, och han trivs där. Så att ja.

Musikskapandet och den rivna studion

Caroline: Nu ska vi se här. TB Counter i forumet: Hur går det med musikskapandet nu när du har mer tid?

Jesper: Ja, skitbra fråga, och jag hade en sådan djävulsk skaparsvacka. Jag tror att det delvis hängde ihop med att jag la om så mycket i mitt...

Caroline: ...liv.

Jesper: Så första hösten där var jag väl i gång lite, men sedan gick det, det har gått nästan ett år av väldigt stiltje. Jag har spelat men liksom inte kommit någon vart. Och sedan kan jag då säga nu att för ett par månader sedan så rev jag hela studion och har byggt upp från noll igen. För att jag tänkte...

Jan: Och du hade fan mer sladdar än vad jag har. Det såg jag, det såg jag på bild.

Jesper: Jag skickade en bild till Jan. Sa: "Du kan inte gnälla." Så var det en bild på fyra postsäckar fyllda med kabel.

Caroline: Vad är det här nu, postsäckar?

Jesper: Ja, sådär stora. Tomtesäcksmodellen liksom. Men hur som helst, nej, då hade jag kommit fram till att en del av problemet här, det är att jag inte riktigt... Efter x antal år så ser man det som inte funkar, workflow och så. Tänkte jag: nu river jag det och så gör jag om. Och det är i stort sett återskapat. Så jag känner mig mer pepp nu. Så att...

Caroline: ...det hade tagit ett halvår...

Jesper: ...att göra det här om jag hade jobbat, kanske.

Äger du en TB-303?

Caroline: Magnaur.

Jan: Nej, Magnus S.

Caroline: Jaha, Magnus S. I forumet undrar: Äger du en TB-303? Om inte, finns den på önskelistan?

Jan: Okej, och för oss andra...

Caroline: Fin synt.

Jesper: Ja, en TB-303. Jag svarade faktiskt i tråden där att det är lite utanför ämnet här. Nej, det har jag inte och har aldrig gjort. Jag har haft någon dålig kopia.

Jan: Är det något bra? Är det the gold standard?

Jesper: Om man gillar techno, ännu mer specifikt acid, då är det gold standard. Är det så att man är en sådan här mer gubbsynthkille som jag och gillar synthpop från det glada åttiotalet, så är det mindre viktigt. Så kan jag väl säga.

Jan: Seneca undrar när vi får se en synthgenomgång.

Jesper: Ja, och jag har faktiskt tänkt att jag ska ha en liten studiotour, men det ligger lite utanför. Så jag lägger väl förmodligen upp det någonstans, men jag kanske inte...

Jan: ...vill se...

Jesper: ...alla...

Jan: Lägg den olistad.

Jesper: Så får de som bryr sig...

Vad betyder Angaudlinn?

Jan: Det här har vi ju tagit upp i ett gammalt avsnitt. Sedan ska vi se om jag säger rätt här nu. Men Fat FIRE 2035, basic fråga: Vad betyder Angaudlinn, som är ditt forumnamn? Och nu ska jag säga här: det betyder alltså maskin som gör musik, på Tolkiens alviska?

Jesper: Ja, ungefär kan man ju säga. Jag hade ett musikprojekt där jag kallade mig Machine Pop för många år sedan. Och sedan kläckte jag idén att jag ville göra musik med ett tema ur Sagan om ringen och övriga böcker. Och så skulle jag komma på vad jag skulle heta. Gick igenom en massa olika. Det mesta är ju liksom copyrightat i böckerna.

Jesper: Och då slog det mig: kan man översätta maskinpop till så kallad alviska, sindarin? Så det gjorde jag. Så hjärnmaskinmusik kan man säga att det betyder. Och det är därför. Och så har jag använt det här. Jag hängde på andra forum innan under ett annat nick, och sedan när jag gav mig in i det här lite med FIRE och pengar och sånt, då kände jag att jag ville vara någon annan.

Jesper: Så då tänkte jag, ja men då tar jag det där. Det blir bra. Nu vet alla på de andra forumen också det. Så att nu är det skitsamma.

Caroline: Det är ju extra roligt eftersom Tolkien inte tyckte om det här pop...

Jesper: ...popkulturella...

Caroline: ...popkulturella.

Jesper: Ja, han hade vissa grejer som han tyckte om, men vissa tyckte han var jätte... Han ville gärna att det skulle inspirera. Men folk som gick lite all-in och skulle lajva alver och sånt, det hade han svårt för. Så absolut. Men det gör inte jag heller. Inga löshöron och springer omkring i sånt heller.

Tre bästa recepten och passande musikalbum

Jan: Du Melva, också en forumstammis. Du nämner ofta att du gillar att laga mat. Vilka är dina tre bästa recept, och kan du para ihop rätterna med passande musikalbum? Det var en sådan lätt avslutande fråga.

Jesper: Allt går att passa ihop med passande musikalbum. Jag tror Melva syftar lite på att jag i varje avsnitt har ett skivomslag stående på mitt skrivbord, och att titeln på det alltid har med avsnittet att göra. Så det har blivit en liten grej sådär, och så länkar jag till den musiken om någon vill lyssna.

Jesper: Men när det gäller mat i övrigt: jag brukar säga så här att jag öppnar kylen och ser vad som behöver gå åt och så gör jag något av det. Så det är väldigt sällan jag följer recept, utan jag inspireras av det som finns och hittar på något. Men jag gör rätt mycket, vad ska jag säga, thaigrytor, rätt mycket...

Jan: Och thaigrytor, vad passar den ihop med för musik?

Jesper: Ehm, ja.

Jan: Alltså det är en sådan fråga jag hade omöjligt kunnat svara på.

Jesper: Vad kan det passa ihop med? Ja, det är alltid, men allt passar ju till. Ja men så här, mycket, mycket gammal brittisk synthpop som jag lyssnar på, från London och Manchester och sådär. Då är det ju en sådan snabbmatskultur på hörnet. Så det måste ju hänga ihop.

Jesper: Det är ju sånt som att hänga i replokalen och sedan går man ner och köper hem någon schysst thailåda att ta med tillbaka. Så absolut, det går jättebra.

Varför FIRE på svenska inte finns som podd

Jan: Jag tänker att det här är ett perfekt ställe att avrunda på.

Jesper: Jajamän.

Jan: Du Jesper, dig hittar man på YouTube-kanalen FIRE på svenska.

Jesper: Japp.

Jan: JFB hade faktiskt en fråga också. Kan du inte bara släppa det som podd också?

Jesper: Jo alltså, och grejen, jag sa det ett tag. Jo, det skulle jag göra och jag har varit i kontakt med Oliver om det. Det som retar mig lite med podd är att jag på något sätt gillar, jag försöker använda saker visuellt. Och sedan har jag en inneboende aversion mot till exempel Spotify, där jag vet att många lyssnar. Jag tycker att de är kass. Och därför har det väl tagit emot lite.

Jesper: Men jag hade någon idé om att jag åtminstone skulle börja släppa i kapp liksom. Men jag har inte riktigt kommit dit än.

Är AI-musik djävulens påfund?

Jan: Ja precis. Men du, helt sidofråga här nu. Alltså det här nu att typ vem som helst kan göra musik med AI. Vad är det? Är det djävulens påfund? Är det så?

Jesper: Alltså jag har hört, jag har hört mycket sånt. Och de gånger jag tycker att det lyckas, det är när man gör något med intentionen kanske att underhålla liksom. Alltså något humoristiskt. Då kan jag uppskatta det, för då har det liksom en funktion där och då i stunden. Men hittills har jag inte hört någon intressant AI-skapad musik.

Jesper: Däremot vet jag att man kan använda det liksom som inspiration. Är man dålig på att skriva en text, behöver lite hjälp. Kan du omformulera det här åt mig, precis som i annan text? Visst, tuta och kör. Jag vet musiker, kollegor så att säga, som lite inspiration kan få: kan jag få någon ackordföljd här som borde kunna funka och så. Absolut, så.

Jesper: Men det här med att prompta en låt. Nej, låt oss inte gå dit. Jag tycker det är förfärligt. Det låter illa och det är ju oinspirerande och tråkigt, tycker jag.

Jan: Du Jesper, ett fantastiskt stort tack.

Jesper: Ja men tack själv då.

Jan: Och så tänker jag att vi gör om det här nästa år.

Jesper: Ja, absolut, jag är på.

Jan: Och som sagt, FIRE på svenska, Angaudlinn i forumet. Tack till dig som lyssnat.