Är Private Banking ett bra komplement till indexfonder?

Frågan från communityn: private banking eller indexfonder?

Hans Andreasson ställde frågan i sociala medier: är private banking ett alternativ eller ett komplement till ett sparande i breda, billiga och passiva indexfonder? Det är en sådan fråga jag gärna svarar på, för jag har faktiskt provat det mesta själv. Jag har varit private banking-kund i de flesta storbankerna, även hos nischbanker som är mer kända som investmentbanker, både som privatperson och via företag. I några fall har jag till och med varit en av bankens större kunder på den exklusiva sidan.

Innan jag säger något mer vill jag flagga det jag sa redan i avsnittet, det här är ingen sanning och ingen naturlag. Det är en högst personlig reflektion efter snart 27 års investerande. Och eftersom jag märker att jag drar åt det negativa, ska jag försöka vara ärlig med både uppsidorna och varför de ändå inte räcker.

Mitt korta svar är nej, och matten är obönhörlig

Min upplevelse är att private banking i de flesta fall inte är värt det jämfört med en billig indexfond. I majoriteten av fallen blir man påsåld ganska dyra och ganska dåliga produkter. I extremfallet handlar det om de klassiska 2-och-20-avgifterna: 2 procent per år och 20 procent på vinsten.

Gör man bara ren matte på det blir bilden tydlig. Med en sådan avgiftsnivå har banken efter ungefär 20 år tagit emot mer kapital från dig i avgifter än du själv sitter kvar med. I en vanlig billig indexfond skulle det ta ofattbart mycket längre tid innan avgifterna åt upp lika stor andel. Det är skillnaden mellan en avgift på flera procent och en på en bråkdel av en procent och den skillnaden växer i takt med åren snarare än krymper.

Det är värt att stanna vid den siffran. Det handlar inte om att en dyr produkt är lite sämre. Det handlar om att avgiften, på lång sikt, kan kosta dig mer av ditt eget kapital än du får behålla. Det finns helt enkelt inga fonder där ute som motiverar den prislappen och över tid tenderar det mesta att underprestera mot en bred, billig och global indexfond.

Det exklusiva är skönt för egot, inte för plånboken

Det finns en uppsida med private banking, men den är psykologisk snarare än ekonomisk. Det är skönt för sinnesron. Man blir uppvaktad, inbjuden på luncher och strategimiddagar, någon ringer och delar med sig av market outlooks och bankens senaste analys. Man känner sig sedd och det är en känsla som inte ska viftas bort.

Men bankerna gör inte det här av välgörenhet. Alla banker är vinstdrivande bolag, så någonstans betalar du för uppvaktningen. Och om jag ska vara ärlig så upplever inte jag att jag fått bättre investeringar, jag upplever inte att jag fått bättre tillgång, jag upplever egentligen bara att jag varit en i mängden. Det exklusiva ligger i förpackningen, inte i innehållet.

Till och med Warren Buffett har sagt något liknande. Några av hans vänner, bland de allra rikaste som finns, har många gånger sämre investeringar just för att de gått på private banking-rådgivare där allt ska vara så exklusivt. Det säger något att en av världens mest framgångsrika investerare ser samma mönster bland sina förmögnaste bekanta.

Var är kundernas lyxbåtar?

Det finns en gammal klassiker som fångar hela poängen: boken ”Where Are the Customers’ Yachts?”, som jag tror kom ut redan innan år 2000. Titeln syftar på en gammal historia där en besökare på Wall Street får se mäklarnas och bankirernas fina båtar i hamnen och frågar: men var är kundernas båtar? Poängen är att finansbranschens lyxbåtar finns, men kundernas lyser ofta med sin frånvaro.

”Var är kundernas lyxbåtar?”

Boktitel av Fred Schwed Jr om Wall Street (utgiven 1940)

Det är ungefär så jag känner inför private banking. Branschen är skickligt byggd för att göra sig själv rik och det är inte samma sak som att göra kunderna rika. Det här är inget jag säger för att klaga, det är bara matematik och incitament. Bankerna har säljmål och budgetar att uppnå och de produkter som ger banken mest är sällan de som ger dig mest. Vi har samlat forskningen på att storbankerna gärna säljer sina egna, dyra och aktiva fonder och bilden är ganska entydig.

Bolånet kan vara ett undantag, men inte ens det är säkert

Det finns lägen där private banking faktiskt kan löna sig och då handlar det oftast om något konkret som ett förmånligt bolån. Jag är själv kund på Avanza Private Banking, men inte för portföljförvaltningen. Det är för att få tillgång till deras bolån, det här så kallade superbolånet.

Men även där är historien lärorik. När jag väl hade kvalificerat mig, för det gick inte att få när som helst utan i vissa ansökningsperioder och skulle skicka in papperen, pratade jag med min kontakt på min vanliga bank. Då sa de bara: men Jan, vi kan matcha det. Och så fick jag exakt samma erbjudande på min vanliga bank som på private banking-sidan, utan att behöva uppfylla en massa kapitalkrav. Vän av ordning som pekar på lägre boränta har alltså en poäng, men poängen håller inte alltid hela vägen.

Vissa banker erbjuder också sådant som deltagande i börsnoteringar och det kan vara kul om man vill leka med en liten del av kapitalet. Men frågan är om det är värt att parkera flera miljoner hos en bank bara för att få tillgång till det. Min reflektion är nja. Är förmånen verklig får du den ofta ändå, är den exklusiv är den sällan värd kapitalkravet.

En finansiell rådgivare är något helt annat än private banking

En finansiell rådgivare och en private banking-avdelning ska inte blandas ihop, för de löser helt olika problem. Vi kommer göra ett helt avsnitt om finansiella rådgivare framöver, men kortversionen är att en bra rådgivare kan vara mycket värd. Bara inte av det skäl man tror.

Du anlitar inte en bra rådgivare för bättre avkastning, bättre investeringar, bättre tillgång eller fler middagar. Du anlitar någon att lämna över din ekonomiska oro till. Någon som håller dig i handen så att du gör färre beteendemisstag. Och det är där det stora värdet ligger, för även den som investerar brett, billigt, passivt och globalt på lång sikt kan få panik när det stormar.

Jag är inget undantag. När börsen föll med runt 30 procent under coronavåren 2020, ungefär mellan mitten av februari och mitten av mars, kände jag det också i magen. Då kunde jag ringa mina kompisar som är rådgivare och fråga: ska man göra något här? Och svaret blev att jag skulle sitta still i båten och lyssna på vad jag själv säger till andra.

”Sitt still i båten, Jan, lyssna på vad du själv säger till andra.”

Det är värdet av en rådgivare i en enda mening. Inte en bättre fond, utan en lugn röst som hindrar dig från att sälja på botten.

Den rådgivare jag skulle välja driver eget och är agnostisk

Om jag skulle anlita en rådgivare skulle jag mycket hellre välja en som driver eget bolag och i princip bara gör det. Som är agnostisk kring vilka produkter den investerar i, för då bidrar den med ett helt annat mervärde än en säljare med kvoter att fylla.

Skillnaden sitter i incitamenten. Min tidigaste erfarenhet av finansiella rådgivare, för över 20 år sedan, var att det enda de tycktes vilja veta var hur mycket pengar jag hade, var jag hade dem och hur mycket av dem de kunde få. Det är inte särskilt trevligt och det är inte heller konstigt. De hade säljmål och budgetar att nå. Det betyder inte att alla rådgivare är dåliga, det finns säkert jätteduktiga personer även på bankerna, men man måste se det för vad det är.

Det här är inte en moralfråga om bankerna, det är en strukturfråga. Vi har undersökt finansbranschens inbyggda incitamentsproblem i ett eget avsnitt och poängen är densamma. Leta efter den som tjänar pengar på att du blir nöjd, inte på att du flyttar kapital. En oberoende rådgivare som säljer sin tid, inte sina produkter, sitter på rätt sida av bordet.

Gräset är inte grönare på andra sidan

Min slutsats är att du får bäst odds genom att följa forskningen, inte branschens erbjudanden. Även om jag fortfarande är private banking-kund på flera banker idag är det inget jag utnyttjar och jag skulle varna de flesta för att lägga vikt vid det. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Eller som det ibland sägs på amerikanska, i en lite vassare variant: the grass is always greener on the side that’s fertilized with bullshit. Är det något vi vet så är det att finansbranschen är skicklig på att göra sig själv rik, inte oss som är kunder.

Tittar man på hur mycket bankerna tjänar går det ingen nöd på dem. Så det finns ingen anledning att skyffla in mer pengar i deras fickor, de klarar sig alldeles utmärkt ändå. Bättre då att du behåller pengarna själv, i en bred, billig och global indexfond och lägger energin på rätt risk och rätt beteende i stället för på jakten efter den exklusiva genvägen som sällan finns.

Och om du inte håller med, så tar jag gärna mothugg. Jag kände själv när jag pratade in den här kortpodden att jag kanske var lite mer negativ än jag borde. Jag kämpar för att hitta något riktigt positivt att säga, men jag tycker det är klurigt.

Läs vidare

Om du vill fördjupa dig i varför det enkla slår det exklusiva, eller hur du tänker kring rådgivning och risk, har vi samlat våra mest relevanta sidor här:

• Bästa fonderna – konkreta förslag på breda, billiga och globala indexfonder vi och communityn gillar.
• Investera rätt och lätt – följ hellre forskningens än finansbranschens rekommendationer.
• Storbankerna säljer sina egna, dyra och aktiva fonder – studien bakom skepsisen mot bankernas produktutbud.
• Var inte rädd för rätt risk – de fem pengariskerna, inklusive den största: ditt eget beteende.
• Finansbranschens tre stora problem – varför incitamenten ofta står mot kundens bästa.
• Rikedomstrappan – varför råd som passar en nivå kan vara skadliga på en annan.

Transkribering av hela avsnittet

Nedan har vi transkriberat hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar. Den är gjord med AI så den är inte ordagrann, utan fokus har varit på läsbarhet.