Att följa sina drömmar

Nu har jag ännu inte sett avsnittet. Men just skuld och skam, i synnerhet skam är väldigt viktiga känslor. De är varken bra eller dåliga.

Jag skulle vilja säga att man verkligen måste nyansera detta, för det finns rätt många tillfällen då skam är bra. Sen sticker jag inte under stolen med att just skam är en känsla som folk låter diktera dem på helt felaktiga grunder. Helt enkelt eftersom de känner skam när de absolut inte borde det. Kanske ofta p.g.a. händelser tidigare i livet/uppväxt.

Yes, håller med. Sedan skulle jag säga att det gäller alla känslor. De är varken bra eller dåliga. De är information. Det var en av mina stora insikter häromåret. Jag hade kategoriserat alla mina känslor i just bra eller dåligt.

• Glad = bra
• Arg = dåligt
• etc

Ända tills en person sa till mig t.ex. att

Arg är väl en superbra känsla? Den berättar när någon har trätt över en av dina gränser. Hur skulle du veta det annars?

Sedan behöver kan man ju välja hur man vill agera och reagera på känslan arg. Det är ju inge som säger att man måste brusa upp eller bete sig bara för att känslan arg infann sig.

På ämnet så älskar jag den här videon. Särskilt scenen när man är ute och jagar vissa känslor på motorvägen och försöker hindra andra. Det var och är i vissa fall fortfarande mitt liv i ett nötskal:

Sedan tror jag att skam är en väldigt speciell känsla. Jag vet att @carolinebolmeson har nära till den, medan jag själv länge var som: “Nej, jag känner aldrig skam…” Sedan såg jag bl.a.:

Och hade samtal med bl.a. @tankespjarn om det och insåg att jag hade absolut känslor av skam. Men den var i vissa områden så vanligt förekommande att jag inte ens hade satt etiketten skam på den.

I grunden är ju skam en känsla som gör att man inte vill sticka ut för långt utanför gruppen. Så den hjälper till att hålla ihop gruppen, som ökar gruppens och individens överlevnad.

Ja, det är det definitivt. Finns goda skäl för det också. Ger väldigt tråkiga konsekvenser när vår “interna skamkrets” är felkopplad. T.ex. i fall där personer växt upp och anpassat sig till omgivningen (ofta föräldrar) att känna skam i fel situationer. T.ex. de som skäms för vissa känslor i situationer när de är berättigade.

HealthygamerGG kallar skam för “raid boss of all emotions”, rätt talande enligt mig.

Äääm, men hur vet då den andre att du faktiskt är arg?

I min mening är det nyttigt att visa att man är arg, men såklart inom rimliga gränser vad man säger och gör.

Att hålla inne ilska är inte bra för hälsan, att bara ackumulerar det inombords. Ut med det (på ett vettigt sätt)

Ska bli spännande att lyssna

Men vad som är viktigast och vad man lägger mest tid på behöver ju inte nödvändigtvis hänga ihop. Sedan kan man argumentera för att du i förlängningen (till viss del åtminstone) arbetar mycket för barnens skull. Omvänd problematik hade varit sju resor värre.

Nyckeln är det som du skriver i parentes. Det blir inte nödvändigtvis mer effektivt för att man skriker och gapar, är arrogant (som jag brukar bli ).

Ibland upplever jag att man tror att det inte är lika allvarligt om det inte syns och hörs. Men jag tänker att det kan vara så iaf.

Ja. Jag tror nyckeln för mig iaf ligger i medvetenhet. Dock vet jag många tillfällen, då jag och andra, säger en sak och lite lurar sig själva. Typ: ”jobbet är inte viktigt” i det som sägs, men i handling är det tvärtom.

Som typ jag som säger att hälsa är viktigt och sedan kan äta ett glasspaket.

Väldigt bra avsnitt!

Skönt att höra från fler håll att det är ok att säga nej och att det inte är ditt livs uppgift att bli gillad av alla. Det fick jag också lära mig efter min olycka, att säga nej, eller att be om betänketid, det är jätteviktigt för att hushålla med min energi. Energi som jag verkligen behöver hushålla med för att inte bränna ut mig på grund av min hjärntrötthet.

Men att växla över från att i princip alltid säga ja, till att säga nej, är tufft i början. Så var det för mig i alla fall och en del personer på mitt dåvarande jobb gick i taket när jag började säga nej till saker som inte ingick i min yrkesroll. Men det var en kort period, sen så blev det ett nytt normalläge.

Fint att också höra att fler än jag ofta uppskattar immateriella saker mer än materiella. Och att man inte måste följa med i jakten på nästa materiella nivå, bara för att ens inkomst stiger. Även om jag själv skulle ökat på min matbudget lite om min inkomst steg.

Stor igenkänning på vardagsnjutning också, det bör alla göra!

Nä det är ju riktigt. Tolkade det du skrev som att man inte skulle visa det alls men fattar att det inte är så. Brusa upp tycker jag är helt normalt om man blir arg. Att bli kolerisk, tala i tungor med bara fula ord, kan vara en överreaktion