Värdet av pengar minskar med åldern

Beror lite på vad man har för värderingar.

Vi som är lite äldre är uppfostrade med att det har ett egenvärde att lyckas utföra något själv, att man främst skall få med sig kunskaper och karaktärsdrag från hemmet som gör att man själv kan forma sitt liv.

I min generation var det ovanligt att föräldrar köpte lägenheter till barnen när de började plugga, man bodde i korridorsrum även om föräldrarna hade mycket pengar. Även kursare från välbärgade familjer arbetade med lågkvalificerade jobb om somrarna.

Det verkar ha skett ett paradigmskifte, nu skall barnen leva på samma ekonomiska standard som föräldrarna från 20 års åldern. Man ser inte på pengarna som individens utan som familjens, lite som jag inbillar mig att adeln såg på det förr.

Fråga till @janbolmeson Du upprepade många gånger i avsnittet om viljan att resa med barnen osv. Men hur ställer du dig den viljan mot miljöhotet? Kommer våra barn verkligen tacka oss för dessa resor i vuxen ålder när klimatet och miljön kollapsar fullständigt?

Spännande. Jag har inte tänkt på det på det sättet, men det kan nog stämma. Samtidigt tänker jag att det inte behöver vara antingen eller. Jag kommer ju alltid rekommendera våra barn tex att bo på korridor, testa olika jobb etc.

Bra fråga. Jag tror nog att för mig är det min go-to eftersom jag inte är så duktig på att bara hänga. För mig är relationer ofta aktivitetsorienterade på gott och ont. Men ja, det gäller ju att prioritera och ha balans även här.

Jag känner igen mig så mycket i hur ni lever ert liv, tänker och resonerar.
Min tanke är att det spelar inte så stor roll vad man gör med barnen utan mer om att man finns där och gör saker tsm i vardagen. Passa på att umgås med dem så länge de vill hänga med mamma och pappa för snart har de helt andra intressen och då får man som föräldrar tid till sina egna intresse.

Tack för ett intressant avsnitt. @janbolmeson, jag tycker @carolinebolmeson har en viktig poäng när hon skiljer på hur barnen ser på dig och vad du gör med dem. Du vill att de ska minnas resor och äventyr tillsammans? Jag tycker det fyller en funktion att tänka tanken ett steg till. Varför är det viktigt för dig? Är de för att du vill att de ska se sin pappa som äventyrlig? Att du visade dem värdet i att utmana sig och njuta i livet? När du identifierat det bakomliggande värdet kan du medvetet gör göra värden i flera aktiviteter, stort som smått. Viktiga reflektionen från kloka Caroline.
Och så skrattade jag lite när ni sa att barnen inte kommer minnas att man skjutsat dem till aktiviteter. Min man brukar ofta ta upp hur hans mamma körde dem till träningar och med värme lyfta det engagemang och kärlek hon visade i att köra stan runt år efter år för att de skulle få gå på sina aktiviteter

Ibland är det nog lite så dock att man inte kommer ihåg det vardagliga slitet och uppoffringarna utan mer det som är lite extra. Det som verkligen formar ett barn är nog vardagen dock…

Jag tycker det är väldigt vanligt hos den äldre generationen (de som växte upp på 50-talet med hemmafruar) att de med glädje minns den skojige pappan som kom hem och hade med sig nån leksak eller busade med barnen nån timme men inte har samma minne av mamman som skötte all uppfostran o hemmet. Så orättvist.

Jag tycker det finns ett egenvärde i lite ”forced scarcity” i form av att dela rum med ett syskon, bara ha en grunka x så man måste vänta på sin tur, ha tråkigt ibland etc för barn, speciellt i yngre åldrar. Men det konceptet verkar ha försvunnit helt. Man ses nästan som en dålig förälder om barnen inte har egna rum från spädbarnsåldern eller står utan pengar om de bränt veckapengen, borderline barnmisshandel.

Däremot står dagens ungdomar inför andra utmaningar, ex var det mycket lättare att hitta en bostad till ett okej pris förr.

Detta är dock inte enbart negativt. Många 40- och 50-talister fick själva arv men har eller hade inga planer på att själva efterlämna sig något, vilket jag upplever är en knepig inställning.

Hej @janbolmeson nu är du irriterande fördomsfull när det gäller pension vid 65, där är ni på hal is när du säger att det skulle vara mycket sämre att gå i pension vid 70 än vid 65. Ni glömmer all hälsa som är förenat med meningsfullt arbete och all ohälsa som kan komma ur sysslolöshet.
Jag säger det här för att det är hög tid att börja tänka flexibelt om pensionsålder och där hänger inte er generation med. Samhället behöver oss äldre också och vi kan inte bara släppa kompetensen vi byggt upp och ligga och softa eller ägna oss åt upplevelser. Det är en upplevelse för mig att hålla en föreläsning till exempel trots att jag är 68 nu men universitetet vill ha oss kvar.
Frågorna ni lyfter är annars intressanta och relevanta. Sen behöver ni framöver lyfta in klimatavtrycket i livsvalen lite mer.
Jag fortsätter lyssna och diskuterar gärna.

Jo, jag med, har många bra minnen av min far från just skjutsande. Blev ofta ganska avslappnat snack på de resorna som kanske inte annars blir av i vardagstressen.
Samma märker jag med mina egna barn.

Klart att samhället behöver äldre😃 Själv uppfattade jag det inte som att det är dåligt att jobba till 70 eller senare om man själv vill göra det. Tyvärr kan inte alla jobba så länge de vill pga tunga fysiska jobb under kanske 40år.
Så du behöver nog inte bli så irriterad för andemeningen i programmet uppfattade jag mer som en tankeställare att se möjligheter att hitta det livet man trivs med😊