Fler än 5 av 10 aktier ger en negativ totalavkastning
Den vanligaste totalavkastningen för en aktie är -100 % (Bessembinder, 2018)
Att aktier går upp på lång sikt hör till det mest upprepade i sparvärlden. För börsen som helhet stämmer det också. Frågan är bara om det stämmer för den enskilda aktien du köper.
Finansforskaren Hendrik Bessembinder ställde frågan på sin spets i studien "Do Stocks Outperform Treasury Bills?" (Journal of Financial Economics, 2018). Han gick igenom samtliga 25 967 amerikanska börsaktier mellan 1926 och 2016, över 3,5 miljoner månadsavkastningar, och jämförde varje akties livstidsavkastning med den riskfria räntan på enmånaders statsskuldväxlar.
Svaret är obekvämt för alla som plockar enskilda aktier: majoriteten av aktierna slog inte ens räntan, och det vanligaste enskilda utfallet var att aktien blev värdelös. Ändå har börsen som helhet slagit räntan med bred marginal. Hur det går ihop är precis vad studien förklarar.
Innehållsförteckning
- Sammanfattning, guldkorn och citat (14 st)
- De flesta enskilda aktier slog inte ens räntan
- Det vanligaste utfallet för en enskild aktie är totalförlust
- 4,3 % av bolagen skapade hela nettovinsten
- Indexfonden är ett sätt att inte missa vinnarna
- Det här är inte ett argument mot aktier, utan mot koncentration
- Läs vidare
- Vanliga frågor (4 st)
- Konkreta saker du kan göra nu
- Communityns tankar, tips och inspel
- Relaterade sidor och annat kul
- Senaste nytt på RikaTillsammans
Denna sida uppdaterades 12 dagar sedan (2026-07-07) av Jan Bolmeson.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Bara 42,6 % av aktierna slog räntan
Av 25 967 amerikanska aktier 1926–2016 gav bara 42,6 % en livstidsavkastning som slog enmånaders statsskuldväxlar. Majoriteten av alla enskilda aktier förlorade alltså mot det riskfria alternativet. Läs mer.
Vanligaste utfallet är minus 100 %
Avrundat till närmaste fem procent är det vanligaste livstidsutfallet för en enskild aktie en totalförlust på 100 %. Hela 3 071 aktier, 11,83 % av alla, blev i praktiken värdelösa. Läs mer.
4,3 % av bolagen skapade allt värde
De 1 092 bäst presterande bolagen, 4,31 % av alla, står för hela börsens nettovärdeskapande på cirka 34,82 biljoner dollar sedan 1926. De övriga knappt 96 % matchade tillsammans bara statsskuldväxlar. Läs mer.
Mer än varannan aktie gick back
Bara 49,5 % av aktierna gav överhuvudtaget en positiv livstidsavkastning. Fler än hälften slutade alltså på minus, trots att börsen som helhet gick starkt. Läs mer.
Median -2,29 %, snitt över 18 000 %
Medianaktien tappade 2,29 % över sin livstid samtidigt som den genomsnittliga livstidsavkastningen var över 18 000 %. Ett fåtal extrema vinnare drar upp snittet medan den typiska aktien går back. Läs mer.
Fem bolag står för 10 % av värdet
Exxon Mobil, Apple, Microsoft, General Electric och IBM står tillsammans för 10,07 % av allt nettovärdeskapande sedan 1926. De 90 bästa bolagen, ungefär 0,36 % av alla, står för över hälften. Läs mer.
En aktie slog börsen i 4 % av fallen
I Bessembinders simuleringar slog en strategi med en slumpvald aktie i taget den breda marknaden över 90 år i bara 4,0 % av fallen. Medianutfallet blev +9,5 % totalt, mot statsskuldväxlarnas +1 928 %. Läs mer.
Fler aktier lyfter oddsen kraftigt
Andelen tioårsutfall som slår statsskuldväxeln stiger från 47,8 % med en aktie till 72,3 % med fem, 86,7 % med 25 och 93,1 % med 100 aktier. Det är en förbättring med 45,3 procentenheter från en till hundra aktier. Läs mer.
Köp höstacken i stället för nålen
Eftersom ingen i förväg vet vilka 4,3 % av bolagen som skapar värdet är en bred indexfond det säkra sättet att få med sig vinnarna. Du behöver inte hitta nålen när du äger hela höstacken. Läs mer.
Risken sitter i koncentrationen
Studien visar inte att aktier är ett dåligt sparande, börsen som helhet slog räntan med bred marginal. Risken ligger i att äga för få aktier och missa de få bolag som bär hela resultatet. Läs mer.
Vinnarna syns först i efterhand
Att 4,31 % av bolagen skapade allt värde är en efterhandsobservation, inte ett facit för framtiden. Studien ger inget verktyg för att peka ut nästa Apple i förväg. Läs mer.
Amerikanskt mönster, globalt bekräftat
Siffrorna gäller amerikanska aktier 1926–2016, men mönstret har bekräftats internationellt, bland annat i Bessembinders egen globala uppföljning från 2023. Skevheten är alltså ingen USA-artefakt. Läs mer.
En akties liv är kort: 7,5 år
Medianaktien fanns på börsen i bara 90 månader, ungefär 7,5 år, och bara 36 aktier överlevde hela 90-årsperioden. Den korta livslängden är en del av förklaringen till de svaga livstidsutfallen. Läs mer.
Ingen survivorship bias i datan
Studien räknar även med bolag som avnoterats och gått i konkurs, nästan 11 000 bolag försvann från börsen under perioden. Bara 6,8 % av de avnoterade slog den riskfria räntan. Läs mer.
"Bara 38% av alla aktier slog den riskfria räntan (T-Bills) mellan 1926-2016.."
"Bara 4% av alla aktier stod för hela värdetillväxten utöver riskfria räntan (T-Bills) på amerikanska aktiemarknaden 1926-2016."
"58% av alla aktier gav en sämre livstidsavkastning än den riskfria räntan (T-Bills) i perioden 1926-2016."
"Den vanligaste livstidsavkastningen för en aktie i perioden 1926-2016 var -100%."
"Endast 1.092 avkter av 25.967 stod för hela värdetillväxten utöver riskfria räntan i perioden 1926-2016. Resterande hade samma eller sämre avkastning som den riskfria räntan."
De flesta enskilda aktier slog inte ens räntan
Endast 42,6 % av de 25 967 aktierna gav en livstidsavkastning, med återinvesterade utdelningar, som översteg enmånaders statsskuldväxlar. Bara 49,5 % gav överhuvudtaget en positiv totalavkastning. Mer än varannan aktie gick alltså back i absoluta tal.
Medianaktien tappade 2,29 % över hela sin livstid, samtidigt som den genomsnittliga livstidsavkastningen var över 18 000 %. Skillnaden mellan median och medelvärde är hela nyckeln: ett litet antal extrema vinnare drar upp snittet, medan den typiska aktien går sämre än ett riskfritt alternativ.
En del av förklaringen är att aktier lever kortare än vi tror. Medianaktien fanns på börsen i 90 månader, ungefär 7,5 år, och bara 36 aktier fanns med under hela 90-årsperioden.
Det vanligaste utfallet för en enskild aktie är totalförlust
Avrundat till närmaste fem procent är det vanligaste livstidsutfallet för en enskild aktie en förlust på 100 %. 3 071 aktier, motsvarande 11,83 % av alla, gjorde i praktiken en fullständig förlust.
Siffran ser dramatisk ut, men den beror delvis på att studien gör rätt: Bessembinder räknar även med bolag som avnoterats och gått i konkurs, så resultatet lider inte av survivorship bias. Nästan 11 000 bolag försvann från börsen under perioden, och bara 6,8 % av dem slog den riskfria räntan.
4,3 % av bolagen skapade hela nettovinsten
Det mest citerade fyndet är koncentrationen. De 1 092 bäst presterande bolagen, 4,31 % av alla, står för hela det nettovärdeskapande på cirka 34,82 biljoner dollar som den amerikanska börsen levererat utöver statsskuldväxlar sedan 1926. De övriga knappt 96 % gav tillsammans ungefär samma avkastning som den riskfria räntan.
Koncentrationen är ännu skarpare i toppen. De fem största värdeskaparna, Exxon Mobil, Apple, Microsoft, General Electric och IBM, står ensamma för 10,07 % av allt nettovärdeskapande, och de 90 bästa bolagen, ungefär 0,36 % av alla, står för över hälften.
Det betyder inte att resten var meningslösa bolag, utan att aktieavkastning är extremt snedfördelad. Några få vinnare kompenserar för en mycket stor mängd mediokra eller dåliga utfall.
Indexfonden är ett sätt att inte missa vinnarna
Problemet för oss sparare är att ingen i förväg vet vilka 4,3 % som kommer att göra jobbet. Att peka ut Apple och Microsoft i efterhand är enkelt. Studien ger inget verktyg för att hitta dem i förväg, den konstaterar bara att värdet i efterhand visade sig sitta hos ett fåtal.
Bessembinders simuleringar visar hur brant oddsen förbättras med diversifiering. En strategi med en enda slumpvald aktie i taget slog den breda marknaden över 90 år i bara 4,0 % av simuleringarna, och medianutfallet blev +9,5 % totalt mot statsskuldväxlarnas +1 928 %. Ser vi på tioårsperioder slog en ensam aktie statsskuldväxeln i 47,8 % av fallen, fem aktier i 72,3 %, 25 aktier i 86,7 % och 100 aktier i 93,1 %. Andelen stiger alltså med 45,3 procentenheter när portföljen växer från en till hundra aktier.
En bred indexfond löser inte allt, men den löser just detta: du behöver inte hitta nålen i höstacken, du köper hela höstacken. Det låter osexigt, men det är en av de mest rationella sakerna du kan göra om målet är att få marknadens avkastning.
Det här är inte ett argument mot aktier, utan mot koncentration
Den vanligaste feltolkningen är att studien skulle visa att aktier är ett dåligt sparande, men det gör den inte. Börsen som helhet skapade enormt värde och slog räntan med bred marginal. Risken sitter i att äga för få aktier och därmed missa de få bolag som bär hela resultatet.
Två brasklappar hör till. Siffrorna gäller amerikanska aktier 1926–2016, men mönstret är inget USA-fenomen: Bessembinders egen globala uppföljning (2023) och en oberoende replikering i Finance Research Letters (2019) hittar samma skevhet på de flesta internationella marknader. Den andra brasklappen är att koncentrationen är en efterhandsobservation, studien förutsäger inte vilka bolag som blir nästa vinnare.
Vill du äga enskilda aktier för intresse, lärande eller nöje: gör det medvetet och begränsat. Men låt inte hushållets långsiktiga plan hänga på att du råkar välja de få vinnare som driver hela marknadens nettoutfall.
Få guldkornen direkt i din inkorg
Häng med 70 000+ andra prenumeranter som varje vecka får våra bästa tips, guldkorn och idéer om privatekonomi, sparande och investeringar — direkt i mejlen.
Oj, verkligen! Den här studien visar hur lätt det är att trampa fel i stock picking.
Ska spara den här i bakfickan till nästa diskussion med någon som vill bygga en koncentrerad portfölj av en handfull aktier.
Sorry, @Anonym hade otur när jag tänkte.
Tack - bokför denna kunskap på kontot “4%-regeln”
Roligt om man kidnappade det ämnet med att alltid referera till den här studien när 4%-regeln kommer på tal.
Jag antar att den övergripande slutsatsen här är att den här typen av period vi haft nyligen när börsen bara går upp och upp och mera upp inte är något normalläge, sett över en längre tidsperiod. Det har förekommit högre räntor, mer inflation, mer skatter och andra saker som inneburit att börsen under långa perioder inte alls varit det självklara valet. Sedan har det förstås funnits bra perioder också men det är knappast så att vi nu nått historiens slut med nollränta och evig tillväxt.
Men är inte jämförelsen lite knasig?
Jag skulle hävda att investera i räntor är svårare än att investera i aktier. Vi kan inte köpa T-bills och hålla dem (som om de vore equity) och plocka kuponger som avkastning. Istället får vi spekulera i dem indirekt på andrahandsmarknaden i ETFer och fonder. Det är något helt annat än att faktiskt hålla obligationen.
Intressant, men slutsatsen har begränsat värde för mig som privatperson.
Ja, om man ska vara aktiv. Att som i jämförelsen bara köpa T-bills är ju inte svårare än att köpa en indexfond.
Du får gärna utveckla hur du tänker. Hänger inte riktigt med.
Jag tänker att slutsatserna är framförallt två:
Det är så lätt att tro att eftersom index är ett genomsnitt kommer 50% av bolagen prestera bättre/sämre än index. Vilket är helt fel, denna insikten gjorde att jag slutade köpa enskilda aktier. Man har oddsen emot sig när man väljer bort indexfonder.
Jag menade mest att det är skillnad på att hålla en obligation till maturity jämför med att handla med obligationer.
Sen insåg jag rätt sent att det här handlade om T-bills, som jag förstått det korta obligationer där det inte ens finns kuponger.
Det beror väl på hur indexet är viktat.