Hej RT-forumet!
Första inlägget här för mig, men har länge varit ett fan av bloggen och följt diskussionerna här på forumet. I denna tråd tänkte jag dela med mig av min tankeprocess i jakten på den ”ultimata” allvädersportföljen. Hoppas kunna bidra till givande diskussion!
Detta inlägg uppdateras kontinuerligt med insikter från tråden. Du behöver alltså inte läsa igenom alla hundratals inlägg för att bidra till diskussionen!
- Del 1: Optimal tillgångsallokering i en allvädersportfölj?
- Del 2: Tillägg av volatilitet och stil?
- Del 3a: Min allvädersportfölj
- Del 3b: Backtesting av min allvädersportfölj
- Del 4: Avancerat och frivilligt – aktiv viktning av portföljen
- Del 5: Avancerat och frivilligt – hävstång
DEL 1: Optimal tillgångsallokering i en allvädersportfölj?
Ray Dalio och hedgefondbolaget Bridgewater var pionjärerna bakom allvädersfilosofin. Grundteorin är att börsens klimat delas in i 4 kvadranter utifrån tillväxt och inflation, se ovanstående diagram. Tanken bakom allvädersportföljen är att försöka uppnå likviktad risk i alla kvadranter - “riskparitet”, genom att kombinera multipla okorrelerade tillgångsslag. Detta gör att portföljen presterar likvärdigt i alla väder, medan den långsiktiga avkastningen fortfarande är positiv tack vare varje tillgångsslags inneboende riskpremie. Den riskjusterade avkastningen maximeras således. Se gärna detta korta klipp där Dalio pedagogiskt förklarar denna “heliga graal”.
En förutsättning för att ovanstående teori ska fungera är att man regelbundet ombalanserar. Faktum är att ombalanseringspremien (börsens enda gratislunch) står för en betydande del av portföljens avkastning (>2%-enheter av CAGR), eftersom den innehåller så många okorrelerade tillgångsslag. Se denna tråd för fördjupning i ombalanseringens magi.
Notera att tillväxt/inflation enligt diagrammet inte syftar på absoluta värden, utan förväntningar relativt vad marknaden redan prisat in. Ponera att marknaden prisar in hög inflation >5% under ett år:
- Om inflationen istället skulle landa kring ~4% (högt i absoluta tal, men under förväntningar), så kommer tillgångar i nedre delen av diagrammet att öka i värde.
- Om inflationen istället skulle landa kring ~8% (över förväntningar), så kommer tillgångar i övre delen av diagrammet att öka i värde.
Vid varje tillfälle är alltså chansen 50% att förväntningar på tillväxt/inflation ska stiga/falla, så länge man tror på en effektiv marknad.
Guld måste vara det mest missförstådda tillgångsslaget, varför åsikterna kring det spretar så mycket. Guld trivs i följande klimat:
- Sjunkande tillväxt (även vid deflation): Detta är logiskt, eftersom guld inte avkastar något i sig självt och inte används nämnvärt inom industrin. Guld är däremot en attraktiv värdebevarare och tillflykt, när avkastning är svår att hitta på annat håll. Historiskt finns det korrelation mellan låg realränta och stigande guldpris.
- Stigande inflation: Notera dock att detta enbart gäller inflation av en viss sort – devaluering av valuta. Vid cost-push resp. demand-pull inflation är guld opålitligt. Se detta inlägg för förklaring. Den traditionella synen på guld som “inflationsskydd” är således en grav förenkling.
På grund av ovanstående finns guld representerat i 3 av 4 kvadranter i diagrammet ovan, men det är främst de vänstra kvadranterna som är pålitliga. Se guldtråden för vidare argumentation kring guldets plats i en portfölj.
Översikt av andra populära allvädersportföljer, och min analys av deras brister:
- Harry Browne’s Permanent Portfolio/RikaTillsammans-portföljen: 25% aktier, 25% långa räntor, 25% korta räntor, 25% guld.
- Skapades på 80-talet, då den riskfria räntan var >10%.
- Onödigt defensiv med 25% korta räntor, då denna del aldrig kommer kunna bidra till överavkastning (jmf med den riskfria räntan).
- Låg CAGR pga ovanstående, och lämpar sig därför enbart för "stay-rich".
- Golden Butterfly: 40% aktier (varav 20% small-cap value), 20% långa räntor, 20% korta räntor, 20% guld.
- Skapades utifrån premissen att “tillväxt historiskt är vanligare”, vilket är ett feltänk enligt mitt resonemang ovan (chansen för stigande tillväxt är i varje läge 50% i en effektiv marknad).
- Onödigt defensiv med 20% korta räntor, då denna del aldrig kommer kunna bidra till överavkastning (jmf med den riskfria räntan).
- Överviktad tillgångar (ffa nominella räntor, aktier) som underpresterar vid stigande inflation.
- Presterar bra i backtesting då vi haft ett klimat av låg inflation/sjunkande räntor sedan 80-talet.
- Kommer sannolikt underprestera om t.ex. 70-talets börsklimat med stigande inflation/låg tillväxt återupprepar sig.
- Ray Dalio’s All Weather: 30% aktier, 40% långa räntor, 15% intermediära räntor, 7,5% råvaror, 7,5% guld.
- Skapades utifrån en muntlig intervju med Dalio, och är sannolikt mycket förenklad och långt ifrån hur Bridgewater själva allokerar idag.
- Realränteobligationer (TIPS) är utelämnade sannolikt pga ovanstående, trots att Bridgewater var drivande inför dess debut 1997 och ofta förespråkar det i sina artiklar.
- Kraftigt överviktad tillgångar (ffa nominella räntor, aktier) som underpresterar vid stigande inflation.
- Presterar bra i backtesting då vi haft ett klimat av låg inflation/sjunkande räntor sedan 80-talet.
- Kommer sannolikt underprestera rejält om t.ex. 70-talets börsklimat med stigande inflation/låg tillväxt återupprepar sig.
Som ni ser framträder likartade brister för båda de 2 sistnämnda portföljerna. Permanent Portfolio är bättre balanserad, men avkastningen är onödigt låg.
Se detta inlägg för ett backtest av ovanstående portföljer under 70-talet, som stöd för min tes.
DEL 2: Tillägg av volatilitet och stil?
I Shahidis bok ”Balanced Asset Allocation” framhålls 3 risker som gäller för alla klassiska tillgångsslag, för att dessa ska ha potential att överavkasta gentemot den riskfria räntan:
Vi kan alltså diversifiera bort klimatrisken genom att konstruera en balanserad allvädersportfölj. De andra två riskerna – oförutsedda räntehöjningar (även bara förväntningar på sådana) och minskad riskaptit (stigande riskpremier i samband med börskrascher), är dock ej möjliga att diversifiera, och påverkar alla tillgångsslag. Detta är anledningen till att även en allvädersportfölj har nedgångar.
Jag kunde aldrig riktigt acceptera och släppa ovanstående, vilket gjorde att jag blev väldigt exalterad när jag läste Artemis Capitals rapport om deras ”Dragon Portfolio”:
Dragon Portfolio:
- 24% Aktier
- 18% Räntor
- 19% Guld
- 18% Trend (CTA-fonder)
- 21% Volatilitet
Även ReSolve har utvecklat en liknande allvädersportfölj med “avancerade” tillgångsslag:
All-Terrain Portfolio:
- 43% “Klassisk allvädersportfölj”
- 22% Trend (CTA-fonder)
- 22% Stil (värde, carry)
- 13% Volatilitet
Ovanstående portföljer uppvisar fantastiska siffror, med överlägsen riskjusterad avkastning jmf med klassiska portföljer. Särskilt tilläggen av stil och volatilitet är teoretiskt mycket tilltalande, eftersom de är marknadsneutrala och därmed har potential att skydda mot de två risker (nämnda ovan) som Shahidi menar är icke-diversifierbara!
Stil (inklusive trend):
Stil är ett samlingsbegrepp för systematiska faktorstrategier, huvudsakligen värde, momentum, och carry. Vi är vana vid att tänka på faktorstrategier för aktier (där värde och momentum är allmänt erkända), men faktum är att dessa stilar/faktorer fungerar för alla tillgångsslag. Enligt ekonomisk teori innebär dessa faktorer extra riskexponering, som vi får betalt för att utsätta portföljen för. Alla dessa strategier har därmed positiv förväntad avkastning, och kan konstrueras marknadsneutrala med noll korrelation till övriga tillgångsslag, vilket gör dem mycket attraktiva i en portfölj.
-
Värdefaktorn härstammar ur att lågt värderade tillgångar tenderar att överavkasta högt värderade.
-
Trend/momentumfaktorn härstammar ur att tillgångar med positiv prisutveckling tenderar att fortsätta överavkasta, och vice versa.
Fördjupning om trend/momentum
Trendfaktorn kan isoleras och göras marknadsneutral genom att gå lång tillgångar med positivt momentum, och gå kort tillgångar med negativt. Historiskt drog s.k. CTA-fonder nytta av detta för att generera avkastning, genom att handla med råvaror (CTA står för Commodity Trading Advisor), men moderna s.k. managed futures-fonder använder avancerade tradingalgoritmer för att följa trender inom många olika tillgångsslag utöver råvaror.
Oavsett underliggande tillgångsslag kan man visa att trendstrategier presterar bäst vid extremer med utdragna upp-/nedgångar, både vad gäller tillväxt och inflation. Trend ogillar däremot högvolatila, sidledes gående marknader. Se detta inlägg för fördjupning.
Det finns många alternativ för exponering, ex. fonderna Lynx Dynamic och SEB Asset Selection opportunity. Nackdelen är dyra förvaltningsavgifter. Det går även att själv försöka fånga trendfaktorn genom att övervikta det tillgångsslag i portföljen som för närvarande går bäst, såsom i detta inlägg, men exponeringen blir inte marknadsneutral då man inte kan gå kort.
- Carryfaktorn härstammar ur att tillgångar som ger hög direktavkastning tenderar att överprestera låg direktavkastning.
Fördjupning om carry
Carryfaktorn kan isoleras och göras marknadsneutral genom att gå lång tillgångar med hög direktavkastning, och gå kort tillgångar med låg. Det klassiska exemplet är att låna pengar i hemvalutan för att köpa utländska obligationer med högre ränta. För råvaror innebär det att korta de råvaruterminer med mest contango, och köpa de med mest backwardation. Se detta inlägg för fördjupning.
Karaktäristika för carryfaktorn skiljer sig avsevärt beroende på underliggande tillgångsslag som används, faktum är att inbördes korrelation mellan olika carrystrategier är 0. Det mest optimala är således att investera i flera olika strategier samtidigt. För specifikt råvaror presterar carry bäst när många råvaror är i backwardation, vilket sker t.ex. vid recessioner.
Det finns 2 tänkbara alternativ för exponering: HSBC Multi-Asset Style Factors (endast Avanza) samt UBS CMCI Commodity Carry SF (UEQC/UEQV). HSBC ger en allt-i-ett-lösning med allokering till alla stilar (värde, momentum, carry), men förvaltningsavgiften är hög och volatiliteten alldeles för låg. UEQC/UEQV ger endast exponering mot råvarucarry, men är ändå sannolikt det bättre alternativet.
Volatilitet:
Exponering mot volatilitet åstadkommes oftast genom köp av out-of-the-money-optioner, eller spekulation i volatilitetsindex (VIX). Detta ger en explosiv utveckling ffa vid plötsliga kriser (“tail-risks”) och är liksom stil okorrelerat till övriga tillgångsslag. Den förväntade avkastningen av strategin är i sig själv negativ (till skillnad från stil), men portföljens totala avkastning höjs ändå tack vare minskad total volatilitet. Se detta inlägg för exempel på detta kontraintuitiva fenomen ur Spitznagels bok “Safe Haven”.
Det finns 2 tänkbara alternativ för exponering: Lyxor S&P 500 VIX Futures (VOOL) samt den aktivt förvaltade fonden Amundi Funds Volatility World. VOOL är inte att rekommendera för passivt sparande, då konstant contango gör att ETF:en urholkas extremt fort. Amundi uppvisar bättre långsiktig avkastning, men volatiliteten är mycket lägre än VIX index (ca 5x lägre), och fonden är relativt dyr. Trots detta tror jag att den kan uppfylla portföljens behov.
Se detta inlägg för mer detaljerad jämförelse mellan VOOL och Amundi.
DEL 3a: Min allvädersportfölj
Utifrån insikterna i del 1 och 2 kan vi skapa den ”ultimata” allvädersportföljen:
Grundportföljen består av 4 huvudtillgångsslag:
- 30% Aktier (hög tillväxt)
- 20% Statsobligationer (låg inflation)
- 20% Realränteobligationer (hög inflation)
- 30% Guld (låg tillväxt)
Den avancerade portföljen finjusterar balansen (kursiverad text är sekundära attribut):
- 15% Aktier (momentum/kvalitet) (hög tillväxt + låg inflation)
- 15% Aktier (värde) (hög tillväxt + hög inflation)
Om momentum vs. värde
Momentumfaktorn och värdefaktorn har historiskt varit varandras motsatser. Momentum och kvalitet trivs vid låg inflation, där nutida tillväxt/stabilitet extrapoleras in i framtiden. Värde presterar bättre vid hög inflation, eftersom framtida vinster då diskonteras hårdare. Se detta inlägg för fördjupning bakom valen av faktorfonder.
- 10% Statsobligationer (låg inflation)
- 5% Företagsobligationer (låg inflation + hög tillväxt)
- 10% Realränteobligationer/Inflationsförväntning (hög inflation)
- 5% Råvaror (hög inflation + hög tillväxt)
Om realränteobligationer vs. inflationsförväntning
Grundläget är realränteobligationer. Om 10-års realräntenivå sjunker <-0,5% rekommenderas dock följande justeringar:
- Byt långa statsobligationer mot korta
- Byt långa realränteobligationer mot inflationsförväntning (ETF:erna UINF/EUIN)
- Återställ portföljen när realräntan stiger >+0,5% igen
Se detta inlägg för resonemanget bakom denna timingregel.
- 20% Guld (låg tillväxt)
- 20% Volatilitet (låg tillväxt, plötsliga chocker + “icke diversifierbara” risker enl del 2)
- 0-30% Stil (extrema, okorrelerade miljöer + “icke diversifierbara” risker enl del 2)
Om volatilitetsallokeringen
Vi har alltså tagit 5%-enheter från statsobligationerna och realränteobligationerna, samt 10%-enheter från guld, och flyttat till volatilitet. Detta eftersom volatilitet presterar vid låg tillväxt, precis som de tillgångsslag vi tagit från.
Om stilallokeringen
Eftersom stil kan prestera oavsett klimat är det mest korrekta att skala ned alla övriga tillgångsslag med likvärdig andel, för att få plats med stilallokeringen.
I de mindre rutorna i anslutning till varje kvadrant i portföljdiagrammet finns typexempel på historiska perioder, samt fondförslag där:
- Grön = grundförslag
- Orange = valutasäkrat grundförslag
- Röd = avancerade förslag
I sin enklaste form kan alltså portföljen konstrueras med 4 fonder (se de grönmarkerade förslagen). Ju mer avancerad man önskar vara, desto fler av de röda förslagen kan gradvis plockas in, tills man till slut landar i en fullfjädrad avancerad portfölj.
Hur ska volatiliten mellan olika tillgångsslag balanseras?
För att riskpariteten ska fungera optimalt bör man sträva efter att uppnå likvärdig volatilitet för alla tillgångsslag. På så sätt kan alltid något/några tillgångsslag bära upp portföljen. Man bör även sträva efter att maximera volatiliteten vid fondval, eftersom detta ökar den totala avkastningen (se detta inlägg för fördjupning).
Eftersom aktier/guld har högre naturlig volatilitet än räntor, innebär detta att man behöver använda sig av långa räntefonder (se de röda förslagen). Räcker inte detta kan hela tillgångsslagets allokering behöva justeras upp. Se exempel under del 5.
När ska ombalansering ske?
Det mest korrekta sättet är att ombalansera vid relativ avvikelse på +/-1 sigma (dvs 1 standardavvikelse) för varje fond som ingår. Statistiskt sett sker detta ca 1 gång/3 år för varje fond. Om man t.ex. allokerat 100kr till en fond med 15% volatilitet, triggas alltså ombalansering när värdet sjunkit/stigit till 85kr resp. 115kr.
Hur inverkar räntehöjningar på portföljen?
Tar man inte stor ränterisk med stor andel långa räntor i portföljen? Det är korrekt att långa räntor är mer känsliga för räntehöjningar än korta. Oförutsedda räntehöjningar är en icke-diversifierbar risk som påverkar alla tillgångsslag negativt, men portföljen har 4 inbyggda skydd:
- Volatilitet, enligt resonemanget i del 2.
- Stil, enligt resonemanget i del 2.
- Inflationsförväntning istället för realräntor, enligt regeln i del 3a.
- Ökad avkastning innan höjningen, eftersom oförutsett stigande inflation alltid föregår en räntehöjning. Vid oförutsett stigande inflation överpresterar tillgångsslag i övre halvan av portföljdiagrammet, vilket neutraliserar effekten av räntehöjningen. Se detta inlägg för exempel.
Hur ska portföljens geografiska fördelning vara?
Portföljen lägger stor vikt vid geografisk diversifiering, eftersom ingen kan förutspå framtidens geopolitiska läge. Likaså styrs priset på råvaror/guld av global tillgång och efterfrågan, varför portföljen inte bör begränsas till enbart en region. Utgångspunkten bör vara marknadsvikt för varje tillgångsslag.
Nackdelen med geografisk diversifiering är att valutarisk introduceras. Eftersom portföljen har mycket låg volatilitet i sig självt kan valutarörelser orsaka oönskat stora svängningar. För att motverka detta rekommenderas SEK-hedgeade räntefonder i möjligaste mån, och viss home bias i aktiedelen. Se detta inlägg för resonemang kring home bias i portföljen.
DEL 3b: Backtesting av min allvädersportfölj
Grundportföljen vs. Permanent Portfolio (PP), Golden Butterfly (GB) och S&P500:
Grundportfölj: 15% VTSMX, 15% VISVX, 20% VUSTX, 20% VIPSX, 30% ^GOLD.
Ingen timingregel för realräntorna applicerad.
Vi ser att PP har högst Sortino Ratio, men lägst CAGR (eftersom den är för defensiv). GB har högre CAGR, men lägst Sortino (eftersom den är överviktad aktier). Min grundportfölj har högre CAGR (7,73%) än GB, och identisk Sortino (1,20) med PP - bättre på alla punkter!
Avancerade portföljen (utan stil) vs. Grundportföljen och S&P500:
Blå kurva = avancerad portfölj (utan stil): 15% VTSMX, 15% VISVX, 10% VUSTX/VFISX, 5% VWEHX/VSTBX, 10% VIPSX/RINF, 5% DBC, 15% ^GOLD, 25% volatilitetsproxy.
Röd kurva = grundportföljen, som ovan.
Timingregel för realräntorna applicerad.
Den avancerade portföljen (utan stil) höjer Sortino Ratio till 1,79, och uppvisar låg Max Drawdown på -14,6%! Det finns inga negativa rullande 2-årsperioder.
Avancerade portföljen med stil vs. Grundportföljen och S&P500:
Blå kurva = avancerad portfölj (med trend): 10,5% VTSMX, 10,5% VISVX, 7% VUSTX/VFISX, 3,5% VLCIX/VSTBX, 7% LTPZ/RINF, 3,5% DBC, 10,5% ^GOLD, 17,5% volatilitetsproxy, 15% PQTIX, 15% QSPIX.
Röd kurva = grundportföljen, som ovan.
Timingregel för realräntorna applicerad.
Historiken är kortare, men tillägget av stil ger enastående Sortino Ratio på 2,35!
Hur har jag simulerat volatilitet?
Då Amundis Fds Volatil Wld är det bästa alternativet har jag försökt simulera utfallet av denna fond. VIX-index har en standardavvikelse på ca 80%, medan Amundi bara har 16%, således ex. 4% VIX för att simulera 20% fondallokering. Resterande 16% läggs i cash (riskfri ränta), då fondens jämförelseindex är den riskfria räntan + 3%, och majoriteten av fondens tillgångar (förutom volatilitetsexponeringen) investeras i korta räntetillgångar.
Allmänt om backtesting
En investeringsstrategi bör aldrig baseras på enbart backtesting, då historiken är alldeles för kort och man riskerar overfitting. I ovanstående fall har vi dock endast använt backtests som ett experimentellt verktyg för att testa min hypotes - dvs att min tillgångsallokering är bättre än andra populära allvädersportföljer. Utifrån resultatet kan vi inte förkasta denna hypotes. Jag skapade min allvädersportfölj långt innan jag upptäckte portfoliovisualizer.
Notera även att backtestingen inte tar hänsyn till transaktionskostnader, och att simuleringen av volatilitet är imperfekt.
DEL 4: Avancerat och frivilligt – aktiv viktning av portföljen
Eftersom portföljen är helt symmetrisk och balanserad blir det enkelt att övervikta portföljen åt olika håll utifrån makroekonomisk förutsägelse, om man önskar satsa emot marknadens konsensus. Detta innebär förstås en stor risk. Såsom förklarat i del 1 räcker det inte med att tro att t.ex. inflationen kommer stiga – den måste också stiga mer än vad marknaden redan prisat in.
Om man trots ovanstående vill ta en aktiv position kan man lätt göra det med hjälp av följande verktyg som jag tagit fram. Verktyget har 4 inputs: totalt kapital, marknadstro (anges i grader enligt enhetscirkeln), övertygelse (0-100%), samt önskad stilallokering (0-30%). Marknadstron avgör riktningen på portföljens viktning, och övertygelsen avgör storleken på viktningen. Har programmerat ett makro som ritar en pil, som illustrerar marknadstron och övertygelsen.
Exempel: Övertygelse 0% med stilallokering 30%. Detta är basviktningen av den avancerade portföljen, såsom beskrivet i del 3a.
Exempel: Marknadstro 135 grader (hög inflation, låg tillväxt), övertygelse 50%, stilallokering 30%. Verktyget beräknar lämplig portföljviktning utifrån denna marknadstro.
DEL 5: Avancerat och frivilligt – hävstång
Eftersom den riskjusterade avkastningen är bättre med allvädersportföljen än 100% aktier, men den absoluta avkastningen sämre, är nästa logiska steg att applicera hävstång på portföljen, för att förhoppningsvis uppnå högre avkastning till lägre risk.
Det finns 2 sätt att göra detta på:
-
Fonder med hävstång. Internationellt finns det ett stort utbud av ETF:er med inbyggd hävstång. En vanlig invändning är att daglig hävstång (som används i dessa typer av produkter) orsakar urholkningseffekt vid volatil marknad, men trots det har den absoluta avkastningen historiskt varit högre. Urholkningen är inget problem eftersom allvädersportföljens totala volatilitet är så låg. Se denna tråd för fördjupning i detta. Sammanfattat hade ETF:er med ~2x hävstång sannolikt fungerat bra i allvädersportföljen, men problemet är det bristfälliga utbudet på Avanza/Nordnet.
-
Portföljbelåning. Så länge portföljens CAGR > låneräntan är detta förmånligt. Problemet är förstås att man riskerar tvångsförsäljning av värdepapper om värdet på portföljen skulle sjunka kraftigt, och krediten överstiger tillåten belåningsgrad. Detta vill man undvika till varje pris, eftersom det innebär att sälja på botten. Avanza och Nordnet erbjuder båda portföljbelåning till förmånlig ränta, Nordnet är dock det bättre alternativet då de även inkluderar ETF:er i sin ränterabatt.
Återstående analys i denna del kommer handla om alternativ 2. Analysen bygger till stor del på diskussion i denna tråd.
- Alla fonder på Nordnet har en belåningsgrad, som anger hur mycket kredit just den fonden är värd.
- Alla fonder kan belönas med utökad belåningsgrad, om man diversifierar portföljen väl. Kravet är att innehavet i varje fond upptar max 30% av portföljen (10% om det är ett enskilt värdepapper).
- Vissa fonder på Nordnet ger ränterabatt, vilket betyder att du får låna krediten till förmånlig ränta. Kravet är att den ursprungliga belåningsgraden är minst 70%.
- Ytterligare ett krav för ränterabatt är att maximal kredit uppgår till max 40% av belåningsgraden (för räntenivå 1) resp. 60% av belåningsgraden (för räntenivå 2). Därefter gäller ordinarie ränta.
Här är ett förslag på en avancerad allvädersportfölj med enbart fonder godkända för ränterabatt (förutom carry), och utökad belåningsgrad. Portföljen är även volatilitetsviktad (målvolatilitet ~18%), vilket innebär att den faktiska allokeringen avviker från ursprungsallokeringen:
| Fond | Allokering | Volatilitet | Belåningsgrad (utökad) |
|---|---|---|---|
| Aktier (momentum/kvalitet) | 9,00% (urspr. 10,5%) | ||
| Xtrackers MSCI World Momentum (XDEM) | 3,0% | ~20% | 90% |
| PLUS Allabolag Sverige Index | 4,0% | ~25% | 85% |
| Fidelity Em Mkts Quality Income (FYEM) | 2,0% | ~20% | 85% |
| Aktier (värde) | 9,00% (urspr. 10,5%) | ||
| JPM Global Equity Multi-Factor (JPGL) | 3,0% | ~20% | 85% |
| SPDR MSCI USA Small Cap Value Weighted (ZPRV) | 2,0% | ~30% | 85% |
| SPDR MSCI Europe Small Cap Value Weighted (ZPRX) | 2,0% | ~25% | 85% |
| WisdomTree Em Mkts SmallCap Dividend (WTED) | 2,0% | ~15% | 85% |
| Nominella statsobligationer | 10,0% (urspr. 7%) | ||
| Captor Iris Bond A | 6,0% | ~10% | 85% |
| iShares $ Treasury Bond 20+ (IS04) | 2,0% | ~20% | 90% |
| Xtrackers II Eurozone Gov Bond 25+ 1C (DBXG) | 2,0% | ~20% | 85% |
| Företagsobligationer | 3,3% (urspr. 3,5%) | ||
| Captor Aster Global High Yield | 3,3% | ~16% | 85% |
| Realränteobligationer | 10,0% (urspr. 7%) | ||
| Danske Invest Globala Realräntor SEK h | 6,0% | ~10% | 85% |
| UBS LFS Bloomberg TIPS 10+ (UIMB) | 2,0% | ~20% | 85% |
| UBS LFS Bloomberg Eur InflLnk10+ (FRC4) | 2,0% | ~20% | 85% |
| Råvaror | 3,3% (urspr. 3,5%) | ||
| L&G Multi-Strategy Enhanced Comm (EN4C) | 3,3% | ~18% | 85% |
| Guld | 13,4% (urspr. 14%) | ||
| WisdomTree Physical Swiss Gold (GZUR) | 6,7% | ~16% | 85% |
| Amundi Physical Gold ETC (GLDA) | 6,7% | ~16% | 85% |
| Volatilitet | 13,4% (urspr. 14%) | ||
| Amundi Fds Volatil Wld A | 13,4% | ~16% | 85% |
| Stil | 28,6% (urspr. 30,0%) | ||
| Lynx Dynamic | 19,2% | ~18% | 85% |
| UBS CMCI Commodity Carry SF/EUR Hedged (UEQC/UEQV) | 9,4% | ~15% | ingen ränterabatt |
| Totalt | 100% | ~17% (viktat snitt) | 85,9% (viktat snitt) |
Ovanstående portfölj ger följande maximala hävstång:
| Räntesats | Tillåten kredit (andel av snittbelåningsgrad) | Maximal portföljbelåningsgrad (tillåten kredit x snittbelåningsgrad) | Maximal hävstång* |
|---|---|---|---|
| Räntenivå 1 | 40% | 34,4% | 1,52x |
| Räntenivå 2 | 60% | 51,5% | 2,06x |
| Ord. ränta | 100% | 85,9% | 7,09x |
*Maximal hävstång = eget kapital / (1 - maximal portföljbelåningsgrad)
Ponera nu att vi lägger oss precis under 1,52x hävstång till räntenivå 1. Vi kan acceptera att gå över denna gräns (till räntenivå 2) under korta perioder. Vi kan dock inte acceptera att gå över nästa gräns (till ordinarie ränta).
Hur stor nedgång hos portföljen (“max drawdown”) kan ske innan vi går från räntenivå 1 till ordinarie ränta? Svar: -33,6%. Marginalen är alltså extremt god, med tanke på mycket låga max drawdowns i backtesterna i del 3b.
Uträkning av ovanstående nedgångsmarginal
Utgå från eget kapital på 100 kr:
100 kr eget kapital / (1 - 34,4% portföljbelåningsgrad) = 152 kr totalt innehav = 52 kr kredit.
När motsvarar 52 kr en portföljbelåningsgrad på 51,5%?
52 kr kredit / 51,5% = 101 kr kvarvarande totalt innehav.
Nedgång i totalt innehav: 1 - 101/152 = -33,6%
Sammanfattat: På Nordnet tycks en portföljbelåningsgrad för den avancerade portföljen på strax under 34,4% (1,52x hävstång), vilket är precis under gränsen för räntenivå 1, vara optimal och mycket säker.
- Alla fonder på Avanza har ett belåningsvärde, som avgör hur hög din maximala kredit är. Till skillnad från Nordnet har detta ingenting att göra med ränterabatten.
- Vissa fonder på Avanza ger ränterabatt, vilket betyder att du får låna krediten till förmånlig ränta. Detta är angivet som en separat variabel för varje fond. Endast 8 ETF:er är godkända.
- Ytterligare ett krav för ränterabatt är att maximal kredit uppgår till max 10% av de godkända fondernas värde (räntenivå 1), resp. 25% av värdet (räntenivå 2), resp. 50% av värdet (räntenivå 3). Därefter gäller ordinarie ränta. Observera att detta inte har någonting att göra med belåningsvärdet!
Jag har försökt få ihop en avancerad portfölj på Avanza med enbart fonder godkända för ränterabatt. Tyvärr föreligger 2 stora problem:
- Guld-ETC:er ingår ej i ränterabatten. Detta kan dock lösas via fonden AuAg Precious Green, inspiration från detta inlägg, men förvaltningsavgiften är dyr.
- Långa räntefonder är omöjliga att få in, eftersom dessa ETF:er inte ingår i ränterabatten. Det är således omöjligt att uppnå den volatilitet som krävs för räntedelen.
Sammanfattat: På Avanza är det tyvärr inte möjligt att nyttja portföljbelåning till fullo för min allvädersportfölj, framförallt eftersom ETF:er/ETC:er inte ingår i ränterabatten.
Tack för att du tagit dig igenom hela inlägget! Jag vill gärna höra era tankar och feedback.
.
